Vistelsen på ungdomshemmet ska användas till vård och behandling. Det är brottet och inte behandlingsbehovet som avgör straffets – och därmed vårdtidens – längd, som kan variera mellan 14 dagar och fyra år.

Den som döms till sluten ungdomsvård får tillgodoräkna sig den tid han eller hon varit i häkte men inte den tid man varit omhändertagen med stöd av LVU innan dom fallit. Personen blir inte heller villkorligt frigiven när två tredjedelar av straffet har avtjänats.

Kommunernas socialtjänst har det övergripande ansvaret för de ungdomar som döms till sluten ungdomsvård. SiS bestämmer i samråd med socialtjänsten var den dömde ska placeras och hur verkställigheten ska planeras och genomföras.

Placeras på låst avdelning
Vården inleds på en låst avdelning. Där kartlägger psykolog, pedagog och behandlare behoven av vård och behandling och tar fram en individuell behandlingsplan. Denna omfattar både tiden på ungdomshemmet och utslussningen från institutionen. Under utredningen planeras fortsatta insatser för att motverka den dömdes kriminalitet. Man gör också en risk- och behovsbedömning.

Forskning har visat att de ungdomar som döms till sluten ungdomsvård har likartade problem som de ungdomar som vårdas enligt LVU. Det innebär att oavsett om ungdomarna vårdas enligt LVU eller är dömda till sluten ungdomsvård behöver de sannolikt behandlingsinsatser för missbruk, kriminalitet, relations- och skolproblem.

Individuellt anpassad vård och behandling
Det är resultatet av utredningen som görs i inledningsskedet som avgör vilken behandling den unge ska få. Vården och behandlingen är individuellt anpassad.

De ungdomar som döms till sluten ungdomsvård deltar i ungdomshemmens ordinarie programverksamhet och går i SiS skola. Vid utformningen av vården och undervisningen tas stor hänsyn till säkerheten. Vilka brott ungdomarna har gjort sig skyldiga till och hur rymningsbenägna de är spelar roll för hur behandlingen ser ut.

Läs mer om metoder inom vård och behandling

Framsteg i behandlingen leder till placering i öppnare former
Målet med tiden hos SiS är att underlätta steget tillbaka ut i samhället efter avtjänat straff. Placeringen ska övergå till mer öppna former när den dömde gör framsteg i behandlingen. Därför finns olika typer av avdelningar med varierande slutenhet och en säkerhetsnivå anpassad till var i behandlingsprocessen den dömde befinner sig.

Utslussningen av den unge kan ske under verkställighetstiden och planeras i nära samarbete med socialtjänsten. Ungdomarna får däremot inte bo i egen lägenhet eller i föräldrahemmet eftersom det kan urholka påföljdens innehåll.

Placering i väntan på rättegång
När ungdomar placeras på SiS särskilda ungdomshem i väntan på rättegång är de inte föremål för de restriktioner, det vill säga inskränkningar i kontakter med omvärlden, som åklagare kan besluta om när en misstänkt placeras i häkte.

Dömda nöjda med tiden på institution
Ungdomarna som avtjänat sitt straff intervjuas vid utskrivningen på institutionen. Majoriteten uppger att de är mycket nöja med sin tid på institutionen.

Cirka 90 procent säger att de varit med i planeringen av sin behandling, att de haft en behandlingsplan och att personalen tagit sig tid för samtal och förstått vad de behövt hjälp med.

Knappt 80 procent säger att de kunde framföra sina synpunkter när utskrivningen planerades.

Flickor som döms till sluten ungdomsvård
De flesta av de ungdomar som döms till sluten ungdomsvård är pojkar, men varje år döms också några flickor till sluten ungdomsvård.

2006 togs två flickor in för att avtjäna sitt straff hos SiS, 2007 fem flickor och 2008 tre flickor.

Medelåldern 2006 var 16,9 år och 2008 19,3 år.

Vill du veta mer om sluten ungdomsvård, kontakta

• Ingvor Gunnarsson, regionchef SiS, f.d. institutionschef Fagareds ungdomshem, tfn: 031-707 19 81, 070-612 77 66
• Lina Lindkvist, LSU-psykolog vid Råby ungdomshem, tfn: 046-32 94 08, 0705-57 02 24
• Peter Helenius, bitr. institutionschef för Bärby ungdomshem, tfn: 018-36 22 09, 076-826 22 09
• Stig-Arne Tengmer, säkerhetssamordnare, f.d. chef för Långanässkolan, tfn: 08-453 40 09, 070-640 41 09
• Presschef Cecilia Sandahl, tfn: 08-453 40 56, 070-687 32 42

Läs mer om ungdomarna som vårdas hos SiS i rapporten Årsrapport ADAD 08 (pdf)

Läs mer om sluten ungdomsvård i SiS årsredovisning 2008 (pdf)

De ungdomar som vårdas på något av SiS särskilda ungdomshem är omhändertagna enligt LVU (Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga) eller enligt SoL (Socialtjänstlagen).

När ett barn eller en ungdom placeras inom SiS har den kommunala socialtjänsten tidigare oftast prövat en mängd olika insatser. Det handlar om bland annat placeringar i familjehem och på kommunala eller privata institutioner. En tydlig skillnad mellan SiS särskilda ungdomshem och andra typer av institutioner är den höga personaltätheten inom SiS och tillgången till låsbara platser.

Grunden för ett omhändertagande enligt LVU kan vara antingen att den unge själv lever ett destruktivt liv med exempelvis missbruk eller kriminalitet (3 §, de så kallade beteendefallen) eller att den unges föräldrar inte kan ge det stöd som krävs för en bra uppväxt (2 §, de så kallade miljöfallen). Missförhållandena ska göra att det finns stor risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas och den vård som behövs ska inte kunna ges på frivillig väg.

Omhändertagandet beslutas av länsrätten efter utredning och begäran från den kommunala socialtjänsten. I akuta lägen kan socialnämndens ordförande besluta om ett omedelbart omhändertagande, med det måste bekräftas av länsrätten.

När ungdomar placeras på SiS särskilda ungdomshem i väntan på rättegång är de inte föremål för de restriktioner, det vill säga inskränkningar i kontakter med omvärlden, som åklagaren kan besluta om när en misstänkt placeras i häkte.

Vid de särskilda ungdomshemmen erbjuds vård och behandling för barn och ungdomar i åldern 12-21 år. Vistelsen inleds i regel med en utredningsfas som omfattar cirka två månader. Under den perioden görs en kvalificerad utredning av den unges problem och bakgrund. Utifrån utredningen utarbetas en individuell behandlingsplan som på bästa sätt tillgodoser den enskildes problem och behov.

Behandlingsmetoderna varierar mellan de olika ungdomshemmen och utifrån den enskildes behov. Exempel på behandlingar är miljöterapi, kognitiv beteendeterapi och familjeterapi. Flera ungdomshem använder också tolvstegsbehandling eftersom många ungdomar har avancerade missbruksproblem.

Ett viktigt inslag i behandlingen är skolgång. Många ungdomar har dåliga erfarenheter från den vanliga skolan och på SiS ungdomshem har de möjlighet att komplettera sin utbildning. Undervisningen sker i mycket små grupper med hög lärartäthet. Alla SiS ungdomshem erbjuder grundskoleundervisning och en del har även utbildning på gymnasienivå.

Vistelsetiderna på SiS särskilda ungdomshem varierar mellan några veckor vid akutplaceringar till flera år vid behandlingsplaceringar. Målsättningen med vården är att barnet ska kunna återvända till sitt eget hem eller eget boende. Därför ska socialnämnden följa upp vården och var sjätte månad överväga/ompröva om den fortfarande behövs eller ska upphöra.

Gemensamt vid alla placeringar är möjligheten till nära kontakt mellan den intagne och personalen. Personaltätheten är mycket hög vilket ger möjlighet till effektiv behandling utifrån den enskildes behov. Genom olika forskningsprojekt och en särskild enkät hos socialtjänsten genomförs en kontinuerlig uppföljning och utvärdering av kvaliteten i verksamheten.

Basfakta om särskilda ungdomshem

Antal institutioner och platser 2009
För barn/ungdomar finns 31 institutioner med 679 platser. Av dessa är 68 för ungdomar som dömts till sluten ungdomsvård.

Av det totala antalet platser är 253 akut-/utredningsplatser, 205 platser för enbart flickor och 441 platser för enbart pojkar.

Placerade ungdomar 2008
Det totala antalet inskrivningar var 1 361, varav 872 ärenden rörde pojkar och 489 flickor. Enskilda ungdomar kan ha mer än ett ärende.

Det totala antalet enskilda ungdomar som togs in var 1 134 varav 721 pojkar och 413 flickor.

1 287 ungdomar skrevs in enligt LVU, Lagen om vård av ungdom, och 74 enligt SoL, Socialtjänstlagen.

Ungdomarnas medelålder vid inskrivningen var 16,7 år. Pojkarnas genomsnittliga ålder var 16,8 år och flickornas 16,6 år.

Den genomsnittliga vistelsetiden för ungdomar inskrivna enligt LVU var 145 dagar.

Kort om några behandlingsmodeller
KBT, kognitiv beteendeterapi, är ett samlingsnamn för terapier som fokuserar på att hjälpa klienterna att utveckla och tillämpa mer funktionella sätt att handla och tänka. KBT för antisociala problem (missbruk, kriminalitet etc.) inriktar sig dels på att förändra kriminella attityder och tankemönster, missbruk och våldsbeteenden och dels på att lära in nya färdigheter som är bristfälliga i deras beteenderepertoar, t ex förmåga att lösa problem, sociala färdigheter, färdigheter i självkontroll och i moraliskt resonerande.

ART, Aggression replacement training, är ett program som innehåller social färdighetsträning, ilskekontrollträning och moralutbildning.

MST, Multisystemic Therapy, inriktar sig på behandling av ungdomar med antisocialt beteende. Terapeutens uppgift är att tillsammans med vårdnadshavaren klargöra hur beteendet passar in i relationerna i och utanför familjen och hitta vägar att förändra beteendet och relationerna.

Grunden för ett omhändertagande enligt LVM är en LVM-anmälan som görs till socialtjänsten av exempelvis klientens läkare, socialsekreterare eller någon nära anhörig. Socialtjänsten gör sedan en LVM-utredning och om man där fastställer behov av vård enligt LVM går en begäran vidare till länsrätten som beslutar om tvångsvård. I så gott som samtliga fall bifaller länsrätten en sådan begäran.

Vistelsen på ett LVM-hem pågår under högst sex månader, och ska så snart som möjligt övergå till öppnare former. Vistelsen inleds ofta med avgiftning och en utredning av missbrukarens problem och behov. Utredningsfasen kan omfatta samtal med psykolog, färdighetstester, social och psykiatrisk utredning och mynnar ut i en individuell behandlingsplan.

Behandlings- och motivationsmetoderna varierar mellan olika LVM-hem och utgår från den enskilde klientens behov. Motiverande samtal, tolvstegsbehandling, social färdighetsträning och jagstärkande terapi är några av de metoder som används. Personligt stöd och samtal i grupp är viktiga inslag, liksom deltagande i institutionens dagliga aktiviteter.

SiS LVM-hem har inriktning mot olika målgrupper. Det finns LVM-hem för exempelvis missbrukare med psykiatriska diagnoser, våldsbenägna missbrukare, gravida missbrukare eller missbrukare med särskilt omvårdnadsbehov. LVM-hemmen tar emot antingen män eller kvinnor.

En lång period av missbruk bryts oftast inte enbart genom en kort tids vistelse på LVM-hem. Att bygga upp ett samarbete med hemkommunens socialtjänst, anhöriga och andra är viktigt för att nå resultat med den svåra grupp missbrukare som i dag är aktuell i den slutna missbrukarvården.

Basfakta om LVM-vård

Antal institutioner och platser 2009
För vuxna missbrukare finns 13 institutioner med 348 platser, 210 låsbara och 153 öppna. 218 platser är avsedda för män, 120 platser är avsedda för kvinnor.

Placerade missbrukare 2008
Det totala antalet intagningar var 1 277. En enskild individ kan ha mer än ett ärende.

Det totala antalet enskilda individer som togs in var 1 051, varav 694 män och 357 kvinnor.

Antalet intagningar enligt LVM, Lagen om vård av missbrukare i vissa fall, var 1016. Antalet intagningar med samtycke var 261.

Totalt 81 procent av klienterna som togs in med stöd av LVM  var omedelbara omhändertaganden enligt 13 § LVM.

Den genomsnittliga ålderna vid intagning var 42 år. Männens medelålder var 43 år, kvinnornas 40 år.

Den genomsnittliga vårdtiden för de personer som skrevs ut efter avslutad LVM-tid var 142 dygn.

Kort om några behandlingsmodeller

Motiverande samtal, MI, syftar till att hjälpa människor att förändra beteenden som till exempel missbruk av alkohol eller droger men även andra livsstilsfrågor.

Tolvstegprogrammet eller den så kallade Minnesotamodellen ser beroendet som en sjukdom. Individen behöver därför inte lasta sig själv för sitt drickande. Behandlingen är uppbyggd i tolv steg, där det första steget innebär att man erkänner sitt beroende. I behandlingen ges lektioner om kemiskt beroende ur olika synvinklar. Klienten får kännedom om sjukdomsbegreppet, förnekandet, återfallsprevention med mera.

Återfallsprevention syftar till att upprätthålla ett nyktert beteende. I korthet innebär det att lära sig att identifiera högrisksituationer där ett återfall kan tänkas ske. Det kan ske genom att föra dagbok eller genom att fantisera kring potentiella högrisksituationer.