Hävdade självförsvar – döms igen
Skellefteå En 19-årig man från Skellefteå överklagade sin dom om två fall av misshandel och hot mot tjänsteman.I ett av misshandelsfallen sparkade 19-åringen en annan man i ansiktet. Han hävdade att han agerade i självförsvar. Hovrätten menar att han inte kan ha trott det på allvar, då den andre mannen just höll på att resa sig efter att ha varit utslagen. 19-åring har själv sakt att sparken var menad att ”sänka” den andre mannen.
Den andra misshandeln ägde rum några månader senare. Samma dag, i en cell på polisstation, tittade han på en polis genom en tittglugg. Formade handen till en pistol, gjorde en mantelrörlse och sa ”I'm gonna kill you”, på engelska.
Han har nu dömts vid hovrätten, som håller med i tingsrättens bedömning.
Eftersom 19-åringen vid det ena tilfället inte var myndig och eftersom han har ADHD, som kan medföra aggressioner, förmildras påföjden.
Påföljden blir skadestånd, skyddstillsyn och 60 timmars samhällstjänst.
Publicerad 2010-06-30 18:57
Uppmärksammade brottsmål
Alla som har ADHD dödar inte men den som har dödat kan mycket väl ha ADHD
YSTAD. Pojken har vuxit till sig under vintern. Han har klippt av de blonda lockarna och skaffat glasögon.
15-åringen som Ystads tingsrätt säger är skyldig till mord på sin 19-åriga storasyster på gården i Vollsjö i somras ser inte längre ut som ett barn.
Men han ler fortfarande busigt mot sin storebror, som om de två hade hyss på gång. Men storebrodern, som finns på plats i rättssalen tillsammans med mamman och den andra systern, möter inte blicken, och när det är slut vänder han ryggen till och går ut ur sal 1.
15-åringen leds ut av personal på det ungdomshem där han suttit sen han släpptes ur häktet.
I går avslutades den långdragna rättegången, där pojken undersökts två gånger. Både den första rättspsykiatriska undersökningen, och den som socialstyrelsen gjort, kom fram till att pojken, enligt sin advokats ord "har adhd i kombination med Asperger".
Slutsatsen blev att pojken bör få rättspsykiatrisk vård. Ystads tingsrätt ska bestämma hur det blir i sin dom 25 mars.
Även de två andra tonårspojkarna som mördade i somras, i Sparsör och Stureby, beskrevs av kompisar med ord som "han såg ut som han hade adhd", och "jag är övertygad om att han har adhd".
Båda räknades som psykiskt friska.
Professorn i rättspsykiatri Henrik Anckarsäter i Göteborg forskar om kopplingen mellan neuropsykiatriska funktionshinder och brott bland ungdomar. Han uttalar sig inte om de tre ovanstående fallen, utan pratar i generella termer.
Han säger att adhd och Aspergers syndrom i svåra fall kan vara vad lagen definierar som en allvarlig psykisk störning. Men det finns också personer med de diagnoserna som inte är personlighetsstörda alls.
Det är här det blir knepigt. Man måste helt enkelt hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Den ena är att mer än hälften av de ungdomar som dömts till sluten ungdomsvård eller omhändertagits enligt LVU har neuropsykiatriska diagnoser. 15- 20 procent har "allvarlig problematik".
Den andra är att de allra flesta ungdomar som har de här diagnoserna aldrig begår brott.
Många klarar sig bra.
Sen finns det barn det går riktigt snett för, de som gör sig skyldiga till allvarligt våld eller sexuella övergrepp före puberteten, en stor riskfaktor för kriminalitet också som vuxen. Absoluta flertalet har någon typ av neuropsykiatriskt problem i botten.
Som adhd, Asperger, autism eller delar av de diagnoserna, så kallad autismspektrumstörning.
Alla som har adhd dödar inte (naturligtvis). Men den som dödar kan mycket väl ha adhd.
Det är inget skuldbeläggande, det betyder att det är viktigt att alla med neuropsykiatriska funktionshinder får rätt hjälp. Det finns läkemedel, kognitiv beteendeterapi, psykoterapi mot aggressivitet, anpassad skolgång.
15-åringens advokat säger att pojken levde i en misär där han inte fick sin medicin ordentligt, där han inte hade fasta rutiner, där han vanvårdades.
- Nu mår han bättre, han blir omhändertagen på ett helt annat sätt.
Pojken är på ett LVU-hem, där han är del av den majoritet som har de problem som beskrivs ovan. Först när han mördade fick han den hjälp han borde varit garanterad som ett barn med ett allvarligt funktionshinder.
Det är den sorgliga sanningen om den 15-årige mördaren i Vollsjö.
Gary McKinnon mår inte bra
Det uppmärksammade målet med Pentagon hackern
Gary McKinnon
Ännu en onödig utlämning av diagnos i samband med brott
Blir man livegen för att man råkar vara berikad med ett tillstånd inom neuropsykiatri? Varför har tidningar rätt att gå ut med diagnos? Tystnadsplikten har brustit någonstans...
Läs artikeln här
Läs även andra bloggares åsikter om adhd, medias utlämning av diagnos, npf, 24-åring, livegen
Mark Levengood beskriver hur vänskapen kan prövas
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6241802.ab
Mark Levengood om tankarna kring mordet,
kärleken till Jonas och Svensk Hjältar-galan
Om en vecka står han på Cirkus i Stockholm och hyllar sex svenska hjältar.
Men Mark Levengoods
tankar är kvar vid det som hände för tre månader sedan:
– Min vän mördade sin chef. Jag var den siste som pratade med honom före mordet.
Det är en hektisk höst för Mark Levengood. Nästa måndag är det dags för tredje omgången av Aftonbladet/TV4:s satsning Svenska Hjältar.
Hösten 2009 gör Mark Levengood sin första turné någonsin på egen hand. ”Mark och hans värld” drar fulla hus, landet runt.
– Det har varit ett lyckligt äventyr. Men det var svårt i början, mordet i Malmö gjorde mig så orolig. Jag hade svårt att fokusera på veckorna före premiären.
Tisdagen den 1 september ringde han sin nära vän i Malmö. Direkt efter samtalet rånade vännen presentbutiken Cervera på pengar och tre knivar, fortsatte in på det internetcafé där han arbetade och högg ihjäl sin chef.
Nu har Mark Levengood hörts som vittne av Malmöpolisen.
– Det är en väldigt nära kompis till mig, en vän som jag verkligen bryr mig om. Tanken på att han har tagit livet av en annan människa är fullständigt horribel.
Vad hände den dagen?
– Han lät alldeles normal när vi pratades vid. Allt var bra. För första gången på många år hade han en tjej på gång, fått jobb och bostad. Han var irriterad på sin chef. Han tyckte att det blev stressigt ibland trots att det inte fanns någon anledning.
Märkte du något konstigt under samtalet?
–Nej, inget alls.
Hur länge har du känt honom?
– Tio år kanske. Jag brukar ringa ett par gånger i veckan eftersom jag vet att han blir glad när telefonen ringer, även om han inte orkar svara. Han lider av ADHD och har psykiska problem, vilket gör att han inte har ett så stort umgänge.
Hur går tankarna när ens kompis mördar en annan människa?
– De första veckorna efteråt var en hemsk period. Det var det första jag tänkte på när jag vaknade. Ibland när jag stod på scenen kunde tanken komma ”Det får bara inte vara sant”. Det tog ett bra tag innan vi kom i kontakt med varandra igen. Nu har jag talat med honom i telefon och vi har träffats.
Hur var det mötet?
– Det var så skönt att se att han fortfarande finns. Men det är smärtsamt att titta framåt. Vad väntar nu för liv? Han säger själv att han måste förstå vad som hände. Om han inte gör det, utan bara vet att han plötsligt kan mörda en annan människa, då måste han ta livet av sig själv. Det går inte att gå runt och vara en vandrande bomb som skadar sin omgivning.
Går det att förlåta en vän som har mördat en medmänniska?
– Bra fråga. Om det vore en familjemedlem som hade gjort det, så skulle det gå att förlåta. En vän? Jag vet inte. Som det är nu finns det inte något att förlåta. Jag känner all sympati för killen som blev mördad. Jag tänker ofta på offrets familj. Men min kompis är en sjuk människa som verkligen har försökt att få hjälp de sista åren.
Är han fortfarande din vän?
– Ja.
Har du ifrågasatt vänskapen under den här tiden?
– Nej, aldrig. När behöver man vänner? Jo, när det går riktigt dåligt. Jag kan inte tänka mig ett värre skede i livet än det han befinner sig i nu. Nu behöver han verkligen vänner.
För många år sedan konverterade du och blev katolik. Varför?
– Jag har en brokig religiös bakgrund. Jag har alltid känt mig hemma i den katolska kyrkan. Det var inget stort steg i mitt liv, det var fråga om att hitta rätt tillhörighet. Det handlar om att själv hitta en religion som man trivs med.
Har mordet fått dig att ompröva ditt förhållande till katolicismen?
– Det har bara stärkt min övertygelse om att människovärdet inte kan tas ifrån oss. Det faktum att min kompis är mördare gör honom inte mindre värd människa. Hösten har varit en period i livet då religionen varit en stor tröst för mig. Men jag undrar var Gud befann sig under den där vandringen mellan Cervera-butiken och chefens kontor. Tidvis kan det finnas en tröst i tanken att någon mening måste det finnas, hur hemskt och vidrigt det än är.
Jag får inte ihop det där med att vara katolik och påvens inställning till homosexuella. Får du ihop det själv?
– Det är väl ungefär som att vara socialdemokrat och inte få ihop det att Persson köper en herrgård. För mig är inte påven religiös, utan översta spetsen i en makthierarki och det har blåst konservativa vindar i Vatikanen sedan Johannes Paulus dagar. Men kyrkan är 2000 gammal. Ibland är det de liberala, ibland är det de konservativa krafterna som styr. Vi får hoppas att frågan om homosexuella kommer att mötas av större förståelse. Kyrkan är så mycket mer än Vatikanen, precis som att socialdemokratin är mycket mer än en herrgård i Stjärnhov.
Jag tänker på två olika händelser i ditt liv, dels den djupa tragiken med mordet, dels 2005 när en okänd döende man testamenterade en 20 miljonerskronors villa till dig. Varför råkar Mark Levengood hela tiden ut för så konstiga saker?
– Jag frågade Jonas häromdagen varför våra liv är så såpoperaartade, både i sina dalar och toppar. Jag har absolut ingen aning. Det är klart att jag funderar över varför mitt liv svänger så mycket. Som barn förväntade jag mig ett mycket tråkigare liv, och fortfarande uppfattar jag mig egentligen som ett vårdbiträde på rymmen. Om det inte vore för Jonas skulle jag varit kvar som narkomanvårdare. Men det är aldrig tråkigt att vara Mark Levengood, jag kommer nog att sakna det när jag är död.
Du har levt med Jonas sedan du var 21 år. Är det fortfarande en brinnande passion?
– (skratt) På sätt och vis, ja. Passionen kan ta sig väldigt många olika uttryck. Vi bråkar ibland, det är passion, vi har ett bra kärleksliv, det är passion. Om ett förhållande ska behålla passionens låga brinnande som måste det finnas både värme och luft. Under våra 23 år har vi hittat en bra balans mellan varandra.
Ni verkar så oerhört olika?
– Det är meningen. Om jag skulle vara ihop med någon som liknar mig, så skulle jag sätta mig framför spegeln. Det vore jättetråkigt. Det är kul att ha någon som överraskar efter 23 år. Jonas kan det. Jag lovar.
Du berättar ofta roliga episoder från din barndom. Har du upplevt allt som du berättar om?
– Jo, det har jag. Vissa sanningar kanske är subjektiva. En god berättare vinklar och färglägger, det har man rätt till, men ingenting är påhittat. Jag kan däremot ändra titel på folk. Nämner jag min faster kan det i själva verket syfta på min moster för att ingen ska känna sig uthängd.
Du har också en oerhörd förmåga att säga elaka saker om andra människor och få det att låta snällt och vänligt. Vad är tricket?
– (skratt) Jag kom på det när jag intervjuade John Bouvin (tidigare riksdagsledamot för Ny demokrati, reds anm.) en gång i P3. Det var en direktsändning mitt under valrörelsen. Han vräkte ur sig en mängd korkade saker. Till sist frågade jag honom: är du dum i huvudet eller spelar du? Producenten skakade på huvudet. Det började ringa i alla telefoner. Sekreteraren vägrade svara. Jag lyfte en lur. En kille i andra änden sa att jag lät precis som mumintrollet. Då förstod jag att det inte är någon som lyssnar på vad jag säger. När man talar finlandssvenska kommer man undan med saker på ett annat sätt. Folk tror att jag inte förstår hur det låter på svenska.
Det är få kända svenskar som har en godhetsstämpel som du. Finns det någon enda människa som du tycker riktigt illa om?
– Nej, jag tror faktiskt inte det. Somliga människor är ju rätt irriterande, men det är ju en annan sak … och så finns det några korkade. I förrgår på Kocksgatan kom en bil som svepte förbi mig hotfullt nära. En ung man skrek ”jävla bögjävel”. Vad de inte såg var bilkön framför. De blev stående sju meter från mig och kom inte vidare. Det var komiskt. Att öppna en dörr och skrika okvädningsord är en lätt sinnesrubbad handling.
Händer sådant här ofta?
– Ja. Det är ingen sinekur att vara homosexuell. Ibland framställs det i media mycket mer försonande än det egentligen är.
Är Sverige ett tolerant land för homosexuella att leva i?
– Både och. I jämförelse med många andra länder är Sverige väldigt tolerant. Men det går inte att se vårt land som en enhet. Där jag bor är det tolerant värre. Fem mil utanför Örkelljunga är det inte så lätt. Statistiskt är Sverige ett bra land för homosexuella att leva i, men med stora regionala skillnader.
Det skulle man kanske tänkt på INNAN?
Publicerad 19 november 2009
HD
Sexutpressare vill ha nåd
LANDSKRONA. En 49-årig Landskronabo som dömdes till fängelse i ett år och två månader i den uppmärksammade sexutpressningshärvan förra året har ansökt om nåd hos Justitiedepartementet.
En av mannens barn har fått diagnosen autism. Och enligt mannens ansökan skulle det drabba flickan mycket hårt om fängelsestraffet skulle verkställas.
Mannens advokat hänvisar i ansökan även till ett utlåtande från en psykolog.
49-åringen dömdes för rån och övergrepp i rättsak i sexutpressningshärvan.
Totalt dömdes fyra personer i målet.
Joakim Andersson joakim.anderssson@hd.se
0418-49 65 58
Fortsättning 15-åring i Göteborg - Inga fel har begåtts
Socialtjänsten har sagt sitt
– Utifrån socialtjänstens ansvar och möjligheter har vi gjort allt vi kan. Vi har faktiskt placerat honom på den mest omfattande, ingripande vård man kan ge någon, säger Elisabeth Söderberg, socialchef i den stadsdel i Göteborg där 15-åringen hör hemma, till TT.
Pojken – som har diagnostiserats med ett lätt förståndshandikapp, autistiska drag och ADHD – har bott på behandlingshem sedan mars 2008. Överfallen mot kvinnorna ägde rum under sensommaren och hösten i år, då han gjorde praktik på ett verkstadsföretag i centrala Göteborg.
– Det är väl klart att man kan tänka att någonstans fallerade det med kontrollen eftersom han hade möjligheten att göra det här under praktiken. Men institutionen har ju faktiskt både lämnat och hämtat. Ska man då peka ut praktikplatsen som ställt sin arbetsplats till förfogande och tagit emot en av samhällets mest utsatta ungdomar?
TT: Ska man tolka det som att det inträffade var oundvikligt?
– Självfallet har jag ställt mig frågan om vi hade kunnat göra något annorlunda, eller något för att förhindra det här. Då visade det sig att vi överhuvudtaget inte har fått några signaler som tyder på att han skulle utföra den här typen av brott.
Klädd i t-shirt, träningsbyxor och tofflor leddes den rätt kraftigt byggda pojken in till häktningsförhandlingen av fyra poliser vid lunchtid på måndagen. Med ett något förvånat ansiktsuttryck lät han blicken svepa över journalisterna som samlats i lokalen.
Via sin försvarsadvokat Per Rudbäck nekade den snart 16-årige pojken till sexualbrotten och bestred även häktningen. Han erkände däremot att han stulit från en kvinna och rånat två andra. Efter en dryg timmes förhandling bakom stängda dörrar häktades pojken, på sannolika skäl misstänkt på samtliga sex punkter som lagts fram av kammaråklagare Per-Erik Rinsell.
När beslutet meddelades vände sig pojken mot sin försvarsadvokat och frågade med osäker röst:
– Vad händer nu?
TT
DN
Uppenbart har han inte fått den vård han behövt
Aftonbladet
15-åringen fick inte den vård han har rätt till.
Det anser Elisabeth Söderberg, socialchef i den stadsdel i Göteborg där 15-åringen bor. (Bergsjön)
15-åringen misstänks för en rad sexöverfall på kvinnor i Göteborg. Pojkens föräldrar har klagat över att de inte har fått den hjälp av kommunen som de velat ha.
– Upplever de att de inte fått hjälp så är det säkert så. Men som jag ser det utifrån socialtjänstens ansvar har vi faktiskt gjort vad vi har kunnat inom ramen för de möjligheter vi har, säger Elisabeth Söderberg till Sveriges Radios P 4 Extra.
Hon säger till radioprogrammet att socialtjänsten har placerat 15-åringen på ett ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse (SIS), en så kallad SIS-institution. Det gjordes i mars 2008. Han har alltså varit placerad på ett behandlingshem under tiden han misstänks ha gjort sig skyldig till övergreppen.
– Vi köper den vården av Statens institutionsstyrelse. Det är institutionen som ansvarar för behandlingen, och kontrollen under vårdtiden vi betalar för, säger Söderberg.
15-åringen ska ha vissa funktionshinder och på grund av det borde han ha fått annan vård. Men det ska i så fall vårdnadshavarna, det vill säga föräldrarna, ansöka om, annars händer det inget.
– Det är ju uppenbart att han inte har fått rätt vård, med facit i näven, eftersom han inte fått hjälp med sitt funktionshinder säger Söderberg.
Hon kommer under måndagen att tillsammans med berörda tjänstemän gå igenom pojkens fall.
– Vi ska gå igenom vad vi gjort men framför allt fråga oss hur vi går vidare. Det handlar ju om ett barn här som ska få den vård han behöver och har rätt till.
Samband ADHD unga brottslingar
Foto: ADAM IHSE, CASPER HEDBERG & SCANPIX
I Stureby, Borås och Sjöbo har tre tonårsflickor dödats denna sommar, och i samtliga fall misstänks tonårskillar vara förövare. Sådana dåd är mycket sällsynta och föregås oftast av en serie olyckliga omständigheter. Men förövarens psyke och bakgrund spelar också stor roll säger forskningen.
Bisarr logik när unga dödar unga
Publicerad: 18 augusti 2009, 17.00. Senast ändrad: 19 augusti 2009, 22.24
TONÅRSDÅD. Idag inleds rättegången i Sturebyfallet där en 16-årig pojke dödade en 15-årig flicka. En annan flicka misstänks ha övertalat honom att begå dådet. Hur kan sådant ske? Och kan man ana något i förväg? Nej, svarar experterna, men man kan vara uppmärksam på riskfaktorer. Det är sällan ”vem som helst” som dödar.
På kort tid har tre tonåriga flickor dödats – och i samtliga fall misstänks tonåriga pojkar för att ha mördat dem. Det är med fasa som man läser om makabra detaljer och hör om delvis obegripliga motiv. Man undrar: Hur är de här killarna funtade egentligen?
Ingen kan förstås med säkerhet ännu uttala sig om det psykiska tillståndet hos just de här tre misstänkta förövarna. Och begärs det ingen rättspsykiatrisk undersökning i något av fallen får allmänheten aldrig veta det. Men hur brukar det se ut när liknande dåd begås?
Läkaren Clara Gumpert, som är verksam vid sektionen för rättpsykiatri på Karolinska institutet, har tidigare jobbat nästan tio år på behandlingshem för svårt kriminellt belastade ungdomar. Jag frågar henne om man kan känna på sig att något är fel när man träffar unga mördare?
– Det kanske man kan, men då ska man verkligen stanna upp och granska sin egen känsla. Forskning har visat att även erfarna psykiatrer oftast ställer fel diagnos efter ett kort möte med en patient. Det har visat sig att deras gissningar inte varit bättre än slumpen. Det är lätt att överskatta en persons farlighet, därför att man kanske själv blir rädd, eller underskatta den, därför att personen i fråga är trevlig och samarbetsvillig.
Hon säger att det finns metoder med vilka man kan förutse våldsbrott med ganska god säkerhet. Då krävs det dock återkommande möten med individen. Fast mord kan man nästan aldrig förutse. Det är först i efterhand som man kan se ett slags logik, även om den kan vara bisarr.
– Man får inte glömma att det inte bara handlar om individ, utan också om situation. Nästan vem som helst kan döda under mycket pressade förhållanden. Många gånger rör det sig om en serie olyckliga omständigheter.
Grupptryck kan innebära att man gör saker som man annars aldrig skulle göra. Väldigt starka känslor, ofta sådana som har med kärlek att göra, kan medföra att det normala omdömet grumlas. Och inte sällan finns alkohol och andra förnuftsberövande droger med i bilden.
Kan ett negativt grupptryck uppstå även om det bara rör sig om två personer, som i det tragiska Sturebyfallet? Ja, det menar Niklas Långström, chef för Centrum för våldsprevention vid Karolinska institutet.
– Två personer i en intensiv relation där starka känslor är i omlopp kan gå in i ett slags ”bubbla” där de skapar sin egen värld. Den enes missuppfattningar och feltolkningar kan tas över av den andre och vridas än mer. Paret kan uppleva samma utanförskap gentemot omgivningen som medlemmar i kriminella gäng. Man påverkas knappt av något utanför bubblan.
Samtidigt är det mycket ovanligt att ”vem som helst” utövar dödligt våld. I forskarvärlden talar man om riskfaktorer som på ”gruppnivå” ökar risken för brott – tillhör en individ en viss grupp är alltså risken större att denne begår brott.
Precis som för de flesta brott har den socioekonomiska bakgrunden viss betydelse. Att växa upp i en socialt utsatt miljö ökar risken, än mer om föräldrarna själva är kriminella eller missbrukare. Likadant är det om man själv erfarit övergrepp, eller om man har kriminella kamrater som accepterar eller uppmuntrar våld.
Men individuella psykologiska riskfaktorer, som impulsivitet och irritabilitet är också viktiga, liksom attityder som stödjer våldsanvändning. I en översikt av internationell forskning, som Niklas Långström gjorde 2008, fanns ett klart samband mellan allvarliga brott bland unga och psykisk ohälsa. Psykoser var tio gånger vanligare bland unga lagöverträdare jämfört med ungdomar i den allmänna befolkningen. Depressioner och adhd var två till fem gånger vanligare.
– Det betyder förstås inte nödvändigtvis att psykiska störningar och sjukdomar är den direkta orsaken till kriminalitet, utan snarare att störningarna hos unga måste upptäckas och behandlas. Annan forskning visar att biologisk sårbarhet, svåra familjekonflikter och missbruk av alkohol eller droger ofta är underliggande orsaker både till psykiska problem och till allvarlig kriminalitet.
När det gäller enskilda människor är det svårt att säkert fastställa orsakerna till våldsbeteende. Flera av de forskare jag talar med lyfter fram personlighetsdrag som ett utagerande beteende, svårigheter att hantera ilska, lättkränkthet, paranoida drag – man upplever omvärlden som ett hot, att de är ute efter en – och empatistörningar som faktorer som påtagligt ökar våldsrisken. Ju fler sådana drag, desto större risk att hamna i våld samma situationer eller bråk. Det är tendenser som kan visa sig tidigt i livet, inte sällan redan i förskoleåldern.
Men, som Clara Gumpert uttrycker det, för att kunna göra sig skyldig till mord eller dråp måste ett antal gränser passeras. Det sker knappast om inte ett flertal faktorer samverkar på ett olyckligt sätt i en viss situation. En person som har problem med sin ilskekontroll, det svartnar lätt för hans ögon, kanske har hamnat i stark affekt. Är han då under drogpåverkan och utsatt för ett grupptryck är det möjligt att alla spärrar släpper. Allt går överstyr.
Samtidigt kan man inte frångå att viljan, hur svag den än är, också spelar en roll. Såvida vi inte är helt förvirrade av en psykos är vi ansvariga för våra handlingar.
– Vid många mordfall kan man se att det inte bara funnits en, utan flera möjligheter, att kliva av och backa ur.
Läs även andra bloggares åsikter om BROTTSMÅL, STUREBY, ADHD, DEPRESSION, SAMBAND, UNGA KRIMINELLAÄnnu ett offer för Medias snedvridning av diagnoser
Här greps 15-åringen
Många kvinnor i centrala Göteborg kände sannolikt en stor lättnad i går kväll.
Polisen bedömer att de äntligen hittad figuren som drabbat så många under så lång tid.
Men den gripne var ingen man.
Det var en pojke.
Den anhållne 15-åringen har funnits med i utredningen under flera dagar och polisen anser sig nu ha säkrat tillräckligt stark bevisning för att säga att de gripit rätt person.
Teknisk bevisning
- Vi har teknisk bevisning från den fullbordade våldtäkten i Majorna den 27 augusti. Därför är vi ganska säkra på att vi har tagit rätt man, säger PO Johansson, chef för grova brottsroteln.
Av allt att döma har polisen redan före gripandet kunnat jämföra 15-åringens DNA med de DNA-spår som säkrats från ett av offren.
GT träffade i går kväll den misstänkte 15-åringens föräldrar i en förort i östra Göteborg. De nåddes av chockbeskedet om misstankarna mot sonen via polisens presskonferens.
- Vi hade ingen aning om att han gripits för detta. Polisen ringde mig tidigare på dagen och sa att de hade gripit min son. Men de sa ingenting om att det gällde så grova brott, säger pappan.
Pojken, född 1993, har sedan början av 2008 bott på ungdomshemmet Fagared i Lindome, söder om Göteborg. Enligt ett LVU-beslut (Lagen om vård av unga) ansågs han sakna förutsättningar för frivillig vård, varpå samhället tog över ansvaret för pojkens tillvaro.
Familjen hade haft omfattande problem med sonen, som enligt en utredning på Sahlgrenska universitetssjukhuset är "lätt utvecklingsstörd med autistiskt syndrom och ADHD".
Föräldrarna kritiska
I LVU-domen framförde 15-åringens föräldrar skarp kritik mot socialtjänsten. Detta sedan deras krav på insatser för att hjälpa sonen enligt föräldrarna hade nekats med hänvisning till kostnadsskäl. En kritik som föräldrarna dock tonade ner i går kväll när GT träffade dem. I LVU-utredningen framgår att pojken mådde psykiskt dåligt och levde i en problemfylld miljö. Enligt en utredning från stadsdelsnämnden sov han redan vid 13 års ålder sällan i föräldrahemmet:
"Det är okänt på vilket sätt han har kunnat försörja sig. Misstankar finns om att han utfört tjänster för kriminella för att få pengar och cigaretter".
Mellan 2005 och 2008 fick polisen in 25 anmälningar om brott som 15-åringen ska ha begått.
Anmälningarna gällde allt från olaga hot, våld mot tjänsteman till stöld och tillgrepp av fortskaffningsmedel.
Trots detta var 15-åringen placerad på en öppen specialavdelning på Fagareds ungdomshem. Avdelningen hanterar ungdomar med neuropsykiatriska diagnoser, till exempel ADHD.
- Jag kan inte uttala mig om specifika fall och kan inte bekräfta att den här pojken greps på Fagared. Men alla ungdomar här får behandling utifrån deras specifika förutsättningar, säger Helena Wretman, institutionschef.
På hem där barn- och ungdomar lever enligt LVU-beslut är målet att lotsa tillbaka dem in i samhället. Praktik eller skolgång ute i samhället är därför en vanlig metod i rehabiliteringen.
- Vi upprättar kontrakt med företag som tar emot ungdomarna på praktik. Där får de en kontaktperson och det är förhållandevis ovanligt att ungdomarna avviker, säger Helena Wretman.
Polisen är förvånad över att misstankarna nu riktats mot en 15-åring.
Serievåldtäktsman
- Jag har inte varit med om att gripa någon så ung serievåldtäktsman tidigare, säger spaningschefen PO Johansson.
Pojken träffade i går sin offentliga försvarare och förnekade då att han skulle vara "dörrklockemannen". När GT träffade pojkens familj vädjade föräldrarna till polisen om mer information kring fallet.
- Jag vill se att de kan visa att min son inte har varit på LVU-hemmet vid de här tidpunkterna för att kunna bilda mig en uppfattning kring det hela. Det är en hemsk ovisshet vi lever i nu. Han kan ha ett LVU-beslut mot sig men vi är ändå hans föräldrar, säger 15-åringens pappa.
Läs även andra bloggares åsikter om NPF, ADHD, Autism, LVU, Våldtäktsman, Fagared Jag har placerat min blogg i Lundby på bloggkartan.se!
Av Markus Hankins 
Av Tomas Svedberg Brottsmål i media Asperger
Konvertit fick livstid för bombdåd
Sydsvenskan
Av TT
Publicerad 30 januari 2009 18.37 | Uppdaterad 30 januari 2009 18.37
En 22-årig britt som konverterat till islam dömdes på fredagen till livstids fängelse för att han försökt genomföra ett självmordsdåd på en restaurang i sydvästra England i maj förra året.
LONDON. Den unge mannen skadades när en hemmagjord bomb exploderade, som han försökte sätta ihop på en av restaurangens toalett. Han greps utanför restaurangen med skador i ansiktet och på händerna.
Attentatsförsöket i Exeter i maj förra året bedömdes av rätten som grovt, då det hade förberetts länge och riktade sig mot många tänkbara offer.
I ett förhör i oktober erkände sig 22-åringen skyldig till mordförsök och förberedelse till terrorism.
22-åringen lider av Aspergers syndrom och har inlärningssvårigheter, men dömdes trots det till 18 års fängelse.
Tragiskt brottmål
Sydsvenskan
15-åringen släppt ur häktet
Av TT
Publicerad 6 november 2009 8.59 | Uppdaterad 6 november 2009 17.11
Den 15-årige pojke som misstänks ha mördat sin syster utanför Sjöbo i augusti släpptes ur häktet när rättegången i dag avslutades. Beslutet innebär inte att pojken är friad. Beslut i skuldfrågan kommer på måndag.
YSTAD. Beslutet innebär inte att pojken är friad. Advokaten hade i sitt slutanförande yrkat på att pojken skulle släppas fri, något åklagaren inte motsatte sig. Övriga beslut i målet kommer på måndag.
Åklagaren hävdade under rättegångens sista dag att bevisen pekar entydigt mot 15-åringen.
– Det är uteslutet med en utifrån kommande gärningsman, sade åklagaren och diskuterade därefter sannolikheten för att någon av de övriga familjemedlemmarna är skyldig och uteslöt en efter en.
Åklagaren tog även upp pojkens handikapp, adhd. Bland annat nämnde han den dåliga impulskontrollen som ett kännetecken.
– Man kan förledas tro att detta är egenskaper som begränsar förmågan att begå brott. Sorgligt nog är det precis tvärtom, sade åklagaren och refererade undersökningar som visar att personer med funktionsstörningar liknande adhd är överrepresenterade bland dömda våldsbrottslingar.
Men åklagaren ansåg också att uppgifterna om 15-åringens förändrade personlighet under sommaren tyder på att han dessutom drabbats av psykisk ohälsa. Han pekade bland annat på de samstämmiga uppgifterna om att 19-åringen under sommaren kände växande obehag inför sin lillebror.
Sedan fortsatte åklagaren att rada upp delarna i sin bevisning: Systerns blod i pojkens rum, spår i det blodiga byltet som också kan kopplas till hans rum, hans berättelser om byltet, hans kalsonger med systerns blod på i det rum där mordet begicks.
Advokat Jörgen Malmunger påpekade däremot att gärningen att kallblodigt och planerat skjuta ihjäl en person inte alls stämmer med bilden av en impulsiv adhd-pojke med plötsliga utbrott av ilska. Han menade att styrkan i bevisningen mot pojken egentligen inte har ökat under den långa förundersökningen.
– Flertalet av de hörda i det här målet har svårt att skilja mellan sina minnesbilder och de slutsatser de drar. Vittnesbevisningen har inte den tyngd den ser ut att ha, sade Malmunger.
Han kritiserade utredningen och menade att den inte drivits objektivt, utan riktats in på att visa 15-åringens skuld. Bara hans kläder, inga som tillhörde andra familjemedlemmar, har till exempel tagits i beslag för analys. Malmunger påpekade också att det fordras avsevärda kroppskrafter för att flytta den döda kroppen och att 15-åringen är ganska klen. Han tillade att han tolkar spåren som att två personer skött transporten, och nämnde både mamman och styvfadern som mer troliga förövare.
Barnens biologiska pappa begärde som målsägande att få yttra sig, men började gråta när han skulle börja prata. När han samlat ihop sig vände han sig direkt till sin 15-årige son, som mötte hans blick.
– Det värsta helvetet är att inte få veta sanningen, sade han.
Sedan fyllde den 18-åriga systern på med att gråtande vädja till sin lillebror.
– Snälla, snälla, vi måste få veta sanningen. Du kan väl berätta, sade hon.
Den åtalade 15-åringen blev påtagligt berörd och verkade gråta också han när rätten tog paus.
Pojken är åtalad för att ha skjutit ihjäl sin 19-åriga syster i deras hem utanför Sjöbo i början av augusti. Han nekar till all inblandning i dådet.
Rödebymålet: 50-åringen allvarligt psykisk störd
Publicerad: 4 januari 2008, 11.03. Senast ändrad: 4 januari 2008, 16.33
Den 50-årige man som i dag åtalats för mord på en 15-årig pojke i Rödeby och mordförsök på en 16-åring stod mindre än en meter från offret. "Jag bara kastade mig ut och sköt", säger mannen i förhör. Den rättspsykiastriska utlåtandet visar att mannen led av allvarlig psykisk störning.
Mord och försök till mord – det är åtalspunkterna mot den 50-åriga familjefar som i oktober förra året sköt mot ett gäng tonårspojkar i Rödeby i Blekinge. En 15-åring dog och en då 16-årig pojke skottskadades.
Enligt åtalet har 50-åringen uppsåtligen berövat 15-åringen livet genom "att på nära håll skjuta honom med hagelgevär". Skotten träffade i vänstra armen och därefter i bröstet – ett skott som enligt åklagaren var direkt dödande.
De rättspsykiastriska utlåtandet visar att mannen led av allvarlig psykisk störning när skotten avlossades. Även nu anses mannen lida av en psykisk störning, dock inte allvarlig.
Det gör att det inte finns några förutsättningar för lämna över mannen till rättspsykiatrisk vård.
Mannen befann sig nära offret när det dödande skottet avlossades – enligt förundersökningen inte längre än en meter från pojken. Det första skottet avlossades däremot längre ifrån – minst tre meter var avståndet står det i förundersökningen.
– Det här ger en annan bild än vad som först framkom. Nu är det tydligt vad som hände, säger Per Swahn, målsägandebiträde till den dödade 15-åringens familj.
Den skadade 16-åringen träffades i ryggen, höger ben och skinka av två skott, avfyrade från mellan 1,5 och 2 meters håll.
Skottet i ryggen orsakade livshotande skador, och utan en snabb läkarinsats hade pojken pojken troligtvis dött, skriver åklagaren.
50-åringen var berusad vid tillfället, och hade 1,3 promille alkohol i blodet när polisen testade honom. Detta är också något som mannens advokat tidigare bekräftat.
I förhör har mannen sagt att han har adhd och tourettes syndrom. Han tog också medicin för depression, och detta tillsammans gör att han inte minns så mycket från kvällen den 6 oktober.
"Det slog över i huvudet", förklarar han i förhören och säger att han sett ungdomsgänget ute på gårdsplanen och sin egen son och dennes vän.
– Jag blev så fruktansvärt rädd och fick panik. Jag har aldrig någonsin gjort en människa illa i hela mitt liv. Det bara brast. Jag bara kastade mig ut och sköt tills det inte fanns mer att skjuta på, säger 50-åringen i förhör.
– Jag är ju jägare och gick på instinkt. Man slänger upp bössan och skjuter. Det sitter i ryggmärgen.
Enligt en av pojkarna i gänget knackade den då 16-årige pojken som senare skottskadades på familjens dörr med ett vedträ. Plötsligt hördes ett skott, och 15-åringen började skrika, stapplade några steg och ramlade sedan på marken. Där blev han liggandes och när de övriga i gänget samlades runt honom hördes fler skott, som träffade 16-åringen, berättar vittnet enligt TT.
Ett annat vittne berättar att 16-åringen sedan närmat sig mannen med en träpinne i handen, och att 50-åringen då sagt åt honom att stanna. Ungefär samtidigt som pojken stannade upp avlossades sedan det första skottet mot honom och 16-åringen ramlade till marken.
Det var den 6 oktober förra året som den 50-åriga mannen tappade besinningen när ett gäng med tonårspojkar dök upp utanför hemmet.
Under en längre tid hade familjens son känt sig trakasserad, och 50-åringen och hans fru har i en rad polisanmälningar innan dödsskottet beskrivit hur sonen blev prejad på sin moped, hur de ringde hem till familjen om nätterna, körde med mopeder utanför huset och spred rykten på internetsajten Lunarstorm.
När så tonårspojkarna dök upp den där kvällen i oktober fick mannen nog. Han hämtade sitt hagelgevär och avfyrade skott mot gänget.
Skotten medger mannen, men han nekar till att det rör sig om mord.
– Jag har inte pratat med honom sedan åtalet kom, men detta var vad vi utgick ifrån. Vår arbetshypotes har varit att han åtalas för mord och mordförsök, säger mannens försvarsadvokat Vidar Wahlestedt till SvD.se och fortsätter:
– Vi kommer hävda att det inte fanns uppsåt att döda.
08-13 58 14
