Sydsvenskan

Av Marianne Hedenbro

Publicerad 18 november 2008 1.30 | Uppdaterad 9 januari 2009 2.04

Thina Persson gick in i väggen 2003 och har varit sjukskriven sedan dess. Nu tycker Försäkringskassan att hon kan börja jobba igen. Hon vill själv inget hellre. Men prognosen är dålig så länge hon inte får hjälp med sonen Kevin, 12 år, som har adhd och Aspergers syndrom.

BUNKEFLOSTRAND. Stämningen är lugn och glad hemma hos familjen Persson-Rosberg. Det är fredag eftermiddag. Kevin och hans lillasyster Joy, 10 år, bakar pizza. Halva pizzan är vegetarisk. Den ska Kevin få. När han har täckt sin del med riven ost, drar han sig tillbaka till tv:n med ett paket riskakor.

Ingenting stör idyllen just nu. Men lugnet kan vara över på ett ögonblick. Om något oförutsett händer som rubbar Kevins ömtåliga mentala balans och hans mamma eller syster inte lyckas avleda honom kan han få ett utbrott som hörs över hela kvarteret.

Motgångar och misslyckanden som de flesta rycker på axlarna åt, tar Kevin ibland så illa vid sig av att han bara vill dö.

– Han var ett och ett halvt är när jag märkte att han var annorlunda. Jag fick inte kontakt med honom. Han slogs när han var glad och han var aldrig stilla, berättar Thina Persson.

Vid åtta års ålder fick Kevin dia­gnosen adhd och började medicinera för att få kontroll på sina impulser. Då visade det sig att han även hade Aspergers syndsom.

Kevin mamma är mycket nöjd med sonens lärare på Ängslättskolan. Han har nu fått plats i en klass på Kirsebergsskolan för enbart elever med Aspergers syndrom.

Så långt är allt gott och väl. Men Kevin behöver mycket hjälp. Han kan inte själv ta bussen till och från skolan, till sjukgymnasten eller till spelbutiken i centrum där han brukar delta i turneringar. Han har beviljats ledsagare tio timmar i månaden enligt LSS men ingen av de två som valdes ut av handläggaren har förstått vad Kevin behöver.

– Vi har väntat i ett år och en månad på en ledsagare. Kevin måste få komma ut och träffa andra vuxna människor. Eftersom han snart är i puberteten behöver han manliga förebilder.

Föräldrarna är skilda. De har gemensam vårdnad om barnen men enligt Thina Persson tar pappan bara hand om Kevin varannan helg. Hon hoppas nu få en stödfamilj åt sonen.

För fem år sedan tog orken slut för Kevins mamma. En morgon vaknade hon med vänster ansiktshalva svullen och värkande. Två nerver i ansiktet hade kommit i kläm. Hon blev inlagd på sjukhus i två veckor.

– Den förklaring jag fick var att jag var utbränd, helt slut.

Thina Persson säger att hon aldrig har varit arbetslös och att hon gärna vill börja jobba igen. Hon har börjat arbetsträna men inte orkat fullfölja. Hon tror inte att det är lönt så länge hon inte får hjälp med Kevin.

– Vi får inte väga in andra hänsyn i klienternas förmåga att arbeta än rent medicinska, säger Anna-Karin Linetti, sektionschef vid Försäkringskassan på Södervärn. Hon tillägger att ingenting dock hindrar att socialtjänsten kopplas in för att diskutera med Thina Persson, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen vilket stöd som hon kan behöva för att kunna arbeta.

– Säg till henne att ringa sin handläggare.