Inget nämnvärt föräldraansvar för en nioårig pojke

Det är inte möjligt att med hänvisning till föräldraansvaret bortse från pojkens behov av hjälp, anser Regeringsrätten. Nu tvingas kommunen betala ersättning för det bristande stödet.

Av Eskil Fagerström och Katia Wagner

Publicerad 22 januari 2009 23.30 | Uppdaterad 29 januari 2009 14.34

Första gången Ann sökte hjälp för sin sons räkning var 1999. Då var han fem år gammal. Sedan dess har hon kämpat. Det skulle dröja nästan ett decennium innan sonens adhd utreddes.

LUND. Sommaren 2007 blir Thomas en av de yngsta i Sverige som tvångsvårdats inom psykiatrin.

Högen med journaler, utredningar och intyg kring Thomas är nästan en decimeter. Från socialtjänsten, från psykiatrin, från skolan, från polisen. Pappers­spåren efter en kille som haft en uppväxt tuffare än de flesta.

– Jag märkte det redan på dagis. Thomas fick utbrott, kunde inte sitta still, hamnade i bråk med andra barn, berättar Ann.

I januari är det tio år sedan föräldrarna för första gången kontaktade barnpsykiatrin. I en första kontakt skriver en socionom som träffat familjen att femårige Thomas ”är mycket aggressiv av sig och kommer ständigt i konflikt med andra jämnåriga på dagis”.

Beskrivningarna av Thomas återkommer i de många och omfattande kontakter som föräldrarna sedan dess haft med myndigheterna. Det gör också bilden av Thomas hemförhållanden – att Ann och Thomas bråkar och att hennes infekterade relation till Thomas pappa går ut över barnen.

– Hela tiden har de sökt förklaringen till min sons beteende i hans hemförhållanden. Att det var mitt fel, eller att det handlade om att han inte haft tillräcklig kontakt med sin pappa, berättar Ann.

Skolgången har aldrig fungerat. Thomas har svårt att koncentrera sig. Han blir allvarligt mobbad. Han kommer i bråk med andra elever. Under låg- och mellanstadiet utökas insatserna kring honom – från elevassistenter till skoldaghem. Lärarna vittnar om att det inte är något fel på Thomas intelligens, men att han lätt blir aggressiv och inte klarar av att sitta mer än korta stunder med sina uppgifter.

Mobbningen blir grövre.

– De sa till honom ”vill du vara med oss måste du äta lera”. Och då har han ätit lera, säger Ann.

Under dessa år har familjen täta kontakter med socialförvaltningen i sin kommun. Ann, som är ensamstående med Thomas och hans två systrar, får sin föräldraförmåga utredd gång på gång.

Hemmiljön är anledningen till att Thomas mår dåligt, tycker skolan och socialförvaltningen i kommunen.

Någon riktig neuropsykiatrisk undersökning av Thomas görs inte. Att Thomas problem skulle kunna ha sin grund i till exempel Aspergers syndrom, adhd eller något annat neuropsykiatriskt funktionshinder nämns här och var bland papperen, men utreds inte vidare.

– Hela tiden har det handlat om att jag skulle gjort fel här hemma. Att han inte hade ätit frukost, att han hade glömt gymnastikkläder, att jag lämnade barnen ensamma för mycket, säger Ann.

Thomas pappa Peter är också han kritisk mot att ingen tog varningssignalerna på allvar, långt tidigare.

– Socialkontoret agerade inte i tid. Dessutom har personal bytts ut hela tiden. Det har inte funnits någon kontinuitet, säger Peter.

Under hela uppväxten, med vissa undantag, bor Thomas och hans nästan jämnåriga syster hos mamman, som delar vårdnaden med barnens far.

När Thomas är tio år söker Ann kontakt med psykiatrin för att få hjälp. Några samtal hålls men eftersom sonens beteende verkar ha blivit lite bättre avslutas även denna utredning utan att någon riktig diagnos ställs.

Lugnet varar dock inte så länge.

2005 ger sig Thomas på två yngre pojkar. Han slår dem med ett bälte och tar strypgrepp, vilket får socialförvaltningen att öppna ännu en utredning. Familjen får en kontaktperson, som hjälper till att köra Thomas till fadern vissa helger.

Våren 2007 kommer Thomas i puberteten. Han ska snart fylla tretton.

– Han blev mer aggressiv, började få mardrömmar, sa att han ville döda sig själv. Han sa att han hörde röster som sa åt honom att göra saker, berättar Ann.

I mars det året hänger Thomas upp en livrem i en krok, klättrar upp på en stol och sticker huvudet genom snaran, men avbryter självmordsförsöket. I slutet av maj rispar han sig i handlederna med en kniv.

Utmattad av bråk och slagsmål, och skrämd efter att Thomas vid ett tillfälle tagit strypgrepp på sin lillasyster, kör Ann den 28 maj till barn- och ungdomspsykiatrimottagningen och söker akut hjälp.

Han ligger inne i nästan två månader. Han får nästan dagliga utbrott. Flera gånger tvingas personalen kalla på vårdare från vuxenpsyk för att hålla fast honom. Läkarna försöker hantera hans ångest och aggressivitet med tunga mediciner.

En dag när Ann besöker Thomas säger hon att han inte längre får spela dataspel. Ett nytt utbrott tar vid och läkarna beslutar om tvångsvård. ”Grund för LPT är allvarlig psykisk störning på basen av traumatisering, depression och med uttalade suicidhot tidigare och en uttalad aggressivitet med våldsamhet”, skriver läkaren i hans vårdintyg.

Den 28 juni beslutar länsrätten fortsatt tvångsvård av Thomas.

En lång rad psykologtester genomförs. De visar på stark ångest, depression och ilska. Hans självkänsla är däremot i botten. Dessutom bekräftar testerna vad Ann länge misstänkt: att Thomas med största sannolikhet har adhd.

På hösten 2007 börjar Thomas på ett skolhem, långt från Skåne. Socialförvaltningen driver igenom att han ska omhändertas, eftersom miljön i hemmet och i hemstaden inte är bra för honom.

Sedan han började på skolhemmet har han varit hemma en handfull gånger på permission, senast på julafton. Ann säger att han verkar må bättre nu, men att han vill hem.

Hon oroar sig för honom – för att inte ska äta ordentligt, för inflytandet från de andra killarna, för att han ska bli mobbad, för att hans betyg sjunkit kraftigt.

Oron är inte obefogad: sommaren 2008 fick Thomas stryk av några andra elever och fick ligga på sjukhus ett par dagar. Utredningen lades dock ner eftersom de som misstänktes för misshandeln inte var straffmyndiga.

– Ovissheten är det som tar mest, säger hon. jag vet inte om och när Thomas ska få komma hem igen. Eller vad som krävs av mig för att det ska bli möjligt.

Thomas pappa är mer positiv till skolhemmet.

– Han behövde komma hem­ifrån, bort från mobbarna. Det var nödvändigt, eftersom det gått så långt och han farit så illa, säger Peter.

– Mitt råd till andra föräldrar är: Skaffa en privat barnpsykolog om ni behöver hjälp. Och stå på er, backa inte. Kräv hjälp och ge dig inte redan när barnen är små, säger Ann.

Thomas, Peter och Ann heter egentligen något annat.

Adhd

Adhd kommer från engelskans ”attention deficit/hyperactivity disorder”, på svenska ”uppmärksamhetsstörning med överaktivitet”. Om man har adhd har man svårt att koncentrera sig, sitta still och hejda sina impulser.

Vid adhd fungerar inte vissa hjärnfunktioner, främst de som är viktiga för att man ska kunna planera och organisera sina handlingar, som de ska.

Sydsvenskan

Av Niklas Wihlborg

Publicerad 16 juni 2009 8.52 | Uppdaterad 16 juni 2009 9.15

Staffanstorpspolitikerna gjorde fel när de inte erbjöd en 15-årig flicka med Aspergers syndrom plats på ett läger för funktionshindrade i Skottland.

STAFFANSTORP. Kammarrätten valde att inte pröva socialnämndens överklagande. Därmed står länsrättens dom fast och Staffanstorps kommun tvingas ersätta föräldrarna för utlägg på 40 000 kronor som de gjorde i samband med lägret förra sommaren.

Socialnämndens politiker ansåg inte att 15-åriga flickan var berättigad till den tolv dagar långa vistelsen till Skottland. De tyckte att kommunen tillgodosåg hennes behov med hjälp av de fritidsaktiviteter som erbjöds på korttidsboendet Lyckan i Staffanstorp.

I tjänstemännens egen utredning om flickan gav man stöd för en lägerresa till Skottland. I utredningen var man bland annat positiv till att hon skulle få möjlighet att träffa andra ungdomar med funktionshinder, få nya kamrater, delta i olika aktiviteter och få träning i att klara sig själv utan stöd från sina föräldrar. Familjen skulle också få en tids avlastning. Men trots det valde politikerna att säga nej.

Av Jan Samuelsson

Publicerad 28 juli 2009 1.30 | Uppdaterad 28 juli 2009 19.53

En kvinna med psykiska problem lever i skogen invirad i filtar under en presenning.
– I vintras begravdes hon under snö och jag fick gräva fram henne, berättar hennes 71-åriga mamma som nekats mer hjälp av Lunds kommun.

Den 37-åriga Lundakvinnan har stora psykiska problem. Har Aspergers syndrom, ätstörningar, ångestattacker, psykoser, gråtattackar och är elkänslig.

Elkänsligheten har lett till att hon söker sig till avlägsna platser ute i skogen. Hösten 2008 ökade dessutom hennes problem med tinnitus och hon började vistas utomhus under bar himmel 10–12 timmar per dag. Hemmes mamma köpte ved så dottern kunde göra upp brasor. Hon hade sällskap vid brasan av kommunens vårdpersonal men den beviljade vårdtiden räckte inte till. Hennes 71-åriga mamma fick sitta med så mycket hon orkade. När ingen kunde vara vid dotterns sida fick hon klara sig själv. Under tidvis katastrofala förhållanden, uppger mamman.

När dottern blev trött och inte orkade hålla sig uppe virade hon in sig filtar och la sig under presenningar för att hålla värmen och skydda sig mot snö, regn samt bitande vind.
– När det i vintras var minus 10–12 grader frös hon så embarmligt mycket att hon inte kunde ta sig ur filtarna för att göra upp eld eller hålla den vid liv. Det hände att hon begravdes under snön och jag fick gräva fram henne, säger hennes mamma.

Dottern hade tjugo timmars ledsagarservice per vecka och tio timmar avlösarservice. Mamma och dottern sökte mera hjälp av Lunds kommun. Men kommunen sa nej trots att man kände till förhållandena i skogen. Mamman och dottern överklagade till länsrätten som nyligen gav dem rätt till ytterligare tio timmar avlösarservice men inte mera ledsagarservice.
– Det är hemskt med avslagen. De som beslutar saknar empati, säger mamman.

Hon dignar under arbetet med att få dotterns vardag att fungera. Dottern kommer hem vid 01-tiden från sina utomhusvistelser och mamman kommer ofta inte i säng förrän vid 03-tiden. Sedan ska hon upp tidigt på morgonen igen och hjälpa till med matlagning och planering. Hon får vara i ständig jour och dottern oroas över att hon inte ska orka. Dotterns läkare skriver i ett intyg att föräldraansvaret torde ha upphört för länge sedan och att modern i praktiken fungerar som oavlönad personlig assistent.

Ylva Vramming, som var dotterns goda man under flera år, håller med om det resonemanget.
– Vad jag vet har en vecka 168 timmar och då räcker det inte med 40 timmars hjälp. Lunds kommun utnyttjar mamman, säger Ylva Vramming.

Kommunen erbjöd dottern plats på ett gruppboende vid Västra stationstorget men hon tackade nej med hänvisning till alla mobilmaster på huset.

– Min dotter planerar nu att bo i tält ett tag. Jag har själv fått ordna fram en vagn för henne att bo i och nu gäller det att få en plats att ställa upp den på. Men det bästa vore en stuga med en öppen spis, det är min dotters dröm, säger mamman.

Aspergers syndrom – lindrig form av autism

Aspergers syndrom är en form av avvikelse i psykisk utveckling med effekter som kvarstår i vuxen ålder och då kan uppfattas som en speciell kategori inom området personlighetsstörning. Syndromet betraktas som en relativt lindrig form av autism.
Orsaken till sjukdomen är inte helt klar. Arvsanlag har viss betydelse och i vissa fall anses hjärnskada före eller under födelsen ha medverkat.
Vissa personer med syndromet har hög intelligens, vilket tillsammans med förmågan till stark fokusering av tankeverksamhet och arbete kan möjliggöra framgångsrik karriär. Berömda personer som förmodas ha haft Aspergers syndrom är bland andra Ludwig Wittgenstein och Albert Einstein. Källa: NE

Elkänslighet inte dokumenterad

Det finns inget samlat vetenskapligt underlag som tyder på att elektromagnetiska fält från mobilbasstationer ger skadliga hälsoeffekter så länge de inte överskrider de grundläggande begränsningarna. Socialstyrelsen framhåller dock att patienter som relaterar sina problem till elkänslighet ska få en noggrann utredning i sjukvården.