Självkontroll viktig för barn
Långtidsstudien av 1 000 barn från Nya Zeeland visar anmärkningsvärda resultat.
Barnen följdes från tre års ålder ända tills de fyllt 32 år. Redan när barnen var små fanns tydliga tecken på vilka som långt senare skulle komma att få det kämpigt i vuxen ålder. Samma treåringar som inte klarade av att vänta på sin tur, som inte kunde hantera när de blev frustrerade eller som hade svårt att koncentrera sig på en uppgift var också de som många år senare i högre grad än andra drabbades av så vitt skilda problem som sexuellt överförbara sjukdomar, högt kolesterolvärde, övervikt och högt blodtryck, visar studien. Den presenteras i den internationella vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (Pnas).
Social kompetens
Impulsiviteten och oförmågan till långsiktigt tänkande ledde också i vuxen ålder ofta till ekonomiska bekymmer som exempelvis kreditkortsskulder. Barn med dålig självkontroll var även överrepresenterade bland dem som senare blev ensamstående föräldrar, dömdes för olika brott eller blev beroende av tobak, alkohol eller andra droger. Ofta ligger någon typ av social problematik bakom. En del barn lever under förhållanden där ingen stoppar dem, andra är ständigt tvungna att hävda sin rätt.
- Problematiken blir värre med åren. I vårt moderna samhälle är det av oerhört central vikt att vara socialt kompetent, man måste kunna känna av vad andra tänker och känner. Klarar man inte det kan det i värsta fall gå rejält utför, man blir marginaliserad och hamnar i utanförskap, säger Staffan Jansson, professor och barnläkare.
Sjukdom, kriminalitet och ekonomiska bekymmer är betydligt vanligare hos personer som visat dålig självkontroll som barn.
Går att vända
Risken är också stor att problemen går i arv till nästa generation. Det positiva är att utvecklingen går att vända. Om problemen upptäcks i tid är det möjligt för föräldrar och lärare att med hjälp av social och emotionell träning få barnen att lära sig självkontroll.
- Generellt kan man säga att de här barnen mår bra av att få en strukturerad värld omkring sig, säger Staffan Janson.
NPF-Upproret!
SKOLAN ÄR INTE EN SKOLA FÖR ALLA!
Inte en skola för alla
Landets skolor är inte en skola för alla...
SPRID KUNSKAP TILL SKOLORNA - KUNSKAP FÖR OSYNLIGA FUNKTIONSHINDER INOM NPF
SE MÖJLIGHETERNA, FÖRMÅGORNA...STÖTTA OCH HJÄLPA - INTE STJÄLPA!
När ska skolorna i vårat land förstå, när ska dom se, när ska dom lyssna!
Här är en samlad blogg för allt som borde vara så självklart för våra NPF barn och inte är det. Här är ett av startskotten på det uppror som tydligen behövs för att dessa barn och ungdomar skall få det bemötande och den hjälp som borde vara lika självklar som luften vi andas. Nu är vi inte tysta längre. Nu har vi fått nog och vill se förändringar inom snar framtid!
Upprorsblogg
Det samlas nu föräldrar på facebook (grupper) och media hör av sig för intervjuver - nu gör vi uppror, vi är less och tänker inte vara tysta längre, vi har fått nog av dom dagliga kränkningarna mot våra barn och oss!
Vi, föräldrar har börjat sprida kunskap också:
Min önskan är att alla instanser runt våra barn kan samarbeta, då ens barn får en diagnos inom NPF borde man automatiskt få ett team runt familjen som innehar en person från varje instans (myndighet) och som hjälper, stöttar, talar om vilka rättigheter som finns osv. så fungerar det inte idag, utan många uppfattar och upplever att man står ensam efter satt diagnos, man får själv ta reda på hur man ska gå vidare och då har man ofta en stor sorg att bearbeta, att smälta allt och detta trots att man innerst inne anat, så blir det mycket att ta in!
Många föräldrar står ensamma och får agera både sambandcentral, container, mamma, pappa, kvinna, man, jobba, sköta hem och allt annat...Mångas relationer påverkas, giftemål, familjer som splittras, syskon som hamnar i kläm för att föräldrar får kriga för sitt barns rättigheter med diagnos, både med skolan, hjälpmedel, försäkringskassan osv.
Ett samlat team, borde innhålla kunniga människor inom: HAB/BUP, SKOLAN, VÅRDEN, FÖRSÄKRINGSKASSAN, LSS osv.
Vi stöter på problem hos sjukvården - ingen kunskap och förståelse då man kommer till tandläkaren eller vanliga läkaren...
Försäkringskassan bedömmer olika i olika kommuner - beroende på handläggare för samma diagnos och tittar inte på det individuella behovet.
LSS - drar den strama linjen, rörelsehindrad eller inte, ser inte till tillsynsbehovet eller dom grundläggande behoven utifrån funktionshindert.
Skolan - förstår inget alls, har ingen kunskap och borde inte lägga ansvaret för undervisningen på eleverna och speciellt inte elever inom NPF (eget ansvar)
HAB/BUP skulle behöva få mer "kraft" att verka och stötta hela vägen med föräldrarna, skolorna lyssnar inte fast man har med sig utredande psykolog, specialpedagog osv.
Sen anser jag att vi föräldrar, själva ska kunna anlita SPSM för att utbilda, handleda skolan våra barn går i, för rektorerna nekar och lysnnar inte då man ber om det!
När ska våra barn få en chans...när ska våra barn få ens en möjlighet till en chans att lyckas?
Nu är vi less och vi är inte tysta länge...mitt barn är begåvat med aspergers syndrom och lider inte av sitt funktionshinder men hon lider av omvärldens okunskap som dagligen kränker henne när man inte kan acceptera henne för den hon är och ge henne det hon har rätten till !!!
Hjälpsida NPF-forum
Artiklar kring vaccin/autism
Skolor för elever med autism fick VG
Skolverkets pågående inspektionsrunda av Malmös skolor resulterar allt för ofta i avvikelserapporter och långa åtgärdslistor. Därför var det med positiv förvåning personalen vid rektorsområdet för autism tog emot sitt omdöme ”Förbättringsområden – inga”.
Skolverkets rapport vittnar om en verksamhet med hög kvalitet, hög personaltäthet och gedigen kompetensutveckling av personalen. Omdömet för rektorsområdet för elever med autism toppar listan för Malmös skolor så här långt.
-Vi blev förvånade och mycket glada när inspektörerna efter två dagars besök berättade att de inte hade några anmärkningar utan de tyckte att vår verksamhet är väldigt bra, berättar Eva Holm, rektor för området elever med autism.
Engagemang och samsyn
Rektorsområdet, som är stadsdelsövergripande, tar emot barn med autism med eller utan utvecklingsstörning. Kärnhuset, Fäladsskolan, Satellitskolan och Olympen har 45 elever och några enstaka förskolelever. Skolverkets inspektörer tillbringade två dagar i skolorna.
- Jag tror att de såg vilket stort engagemang vi som jobbar här har, berättar Johan Karlsson, barnskötare på Satellitskolan. Vi diskuterar och funderar runt våra elever, vilka svårigheter och styrkor de har. Hur vi kan skapa en tydlig miljö och hjälpa dem att bli så självständiga som möjligt. Elevernas svårigheter ställer oss inför utmaningar och vi kan glädjas åt framsteg som kan se små ut i andras ögon.
Lärartätheten är 40 personal per 100 elever. Normalt i Malmö ligger denna siffra på strax under 10 per 100.
-En hög personaltäthet i sig borgar inte för en bra skola. Det viktiga är att hitta en gemensam värdegrund och hitta arbetssätt som fungerar, berättar Eva Holm.
Utbildning ger gemensamma ramar
Skolinspektionens inspektörer berömde den gedigna kompetensutvecklingen för personalen. All personal oavsett om man är timanställd eller tillsvidareanställd går en introduktionsutbildning i egen regi för att kunna utgå från samma grund.
Dessutom skickas all tillsvidareanställd personal bland annat på en grundutbildning i ”ett pedagogiskt arbetssätt anpassat för personer med autism” i Utbildningscentrum Autisms regi. Utbildningen gör att personalen ständigt är uppdaterade med de senaste rönen inom autism, men viktigare än så är att de får ett gemensamt synsätt och ett samstämt arbetssätt.
- Utbildningen bidrar med att vi alla får ett gemensamt synsätt på funktionsnedsättningen autism, berättar Linda Peterson, pedagogisk ledare. Men det räcker inte med att ”bara” gå en utbildning. Diskussioner och reflektioner måste hållas levande. Utbildningen ger en grund som vi sen ständigt måste bygga vidare från.
Att arbeta nära eleverna
Att arbeta nära eleverna är en viktig del. På skolan finns en rad specialkompetenser både med och utan högskoleutbildning.
- Oavsett yrkesbakgrund arbetar alla med elevernas undervisning och lärande och är med i alla moment i elevernas skoldag. Personalen har olika ansvarsuppgifter beroende på kompetens och utbildning, förklarar Eva Holm.
Kunskap och förståelse för de svårigheter det innebär att ha autism är en annan framgångsfaktor.
-När elever slår, spottar eller skäller på oss är det viktigt att vi lägger störst vikt på vad som ligger bakom beteendet och inte beteendet i sig. Vi försöker också undvika onödiga konflikter. En elev på vår skola blir exempelvis arg av vissa vanliga ord. Då försöker vi undvika de orden samtidigt som vi kan försöka förbereda eleven på att klara av det ute i övriga samhället, berättar Johan Karlsson.
Elevdemokrati och föräldrasamverkan
Det finns också ett tätt samarbete med föräldrarna med utvecklingssamtal minst två gånger per termin. Arbetet med de individuella utvecklingsplanerna är ett intensivt och ständigt pågående arbete. Nyligen genomfördes ett demokratiprojekt på skolorna, ett ”traditionellt” elevråd startades då på Satellitskolan.
- Det visade sig att vi var tvungna att tänka om, individualisera mer. Vi arbetar väldigt aktivt med att våra elever ska ha inflytande, det är upp till oss att skräddarsy/designa forum för det som fungerar för eleverna, berättar Linda Petersson.
En skola som lär att leva
På Satellitskolan finns det inte några skarpa gränser mellan skoltid och fritid. I en lektionssal jobbar eleven Marko Mitrovic tillsammans med Hassan Mahdi, som är aktivitetsledare. Marko sköter datorn med stor vana, men då och då sätter han sig i en massagestol som står i rummet.
-Det är helt okey, säger Hassan Mahdi. Om eleverna får ta saker i sin egen takt så mår de bättre och lär sig mer. Det kan hända att vi får jobba lite längre, men det gör ingenting.
I skolan jobbar man också med att lära saker man behöver kunna hemma och i ett livsperspektiv.
- Tillsammans med föräldrarna kan vi komma fram till mål som eleven har nytta av i livet. Det kan exempelvis handla om att bli så självständig som möjligt på toaletten, i ett omklädningsrum eller att kunna diska, avslutar Johan Karlsson.
Tillsynsrapporten finns här:
http://www.skolinspektionen.se/sv/Tillsyn/Tillsyn-i-Malmo/Tillsynsbeslut/
Kontakter
Eva Holm, rektor, 0708 34 43 26, eva.holm@malmo.se
Ana-Maria Deliv, avdchef, Stadskontoret avd barn och ungdom
0705-554782 ana-maria.deliv@malmo.se
Lena Englund, kommunikatör Stadskontoret avd barn och ungdom
0702-447095, lena.englund@malmo.se
Nyfiken Vital - Kreativitet
När ADHD, aspergers syndrom, autism och schizofreni uttrycks i vår modell för språk och kreativitet
Läs hela artikeln här
Okunskap om autism ger allvarliga konsekvenser
Frågan om barn med till exempel Asperger, autism eller ADHD som missförstås i skolan och slutar som kriminella, uppmärksammade Sourze i mars i år. Nu aktualiseras den igen.
För nio månader sedan, i mars 2010, uppmärksammade Sourze indikationer om att det finns en överrepresentation i Svenska fängelser av personer med neuropsykiatriska problem såsom till exempel ADHD och autism. Namnkunniga experter och företrädare inom juridik och psykiatri uttalade sig entydigt i Sourze om att "problembarn" som missförstås, bland annat på grund av bristande kompetens inom skolan, riskerar att hamna i kriminella sammanhang.
Beteendevetaren och psykoterapeuten Ulla Sarja skrev i artikeln Okunnighet om autism och Asperger förödande:
"Minst 60 procent av dem som sitter i fängelse har ett neuropsykiatrisk funktionshinder. Redan som små blev de klassade som värstingar som ingen orkade med. Hade någon känt igen problemen och satt in åtgärder hade mycket varit vunnet."
Förbundsordföranden för Riksförbundet Attention, Anki Sandberg, skrev i artikeln Jan Björklund blundar för barn med särskilda behov:
"Trots allt tal om en skola för alla, så far många barn illa när de går i skolan. De får vare sig rätt undervisning eller hjälp med att leva upp till de sociala kraven, vilket resulterar i ideliga misslyckanden. I värsta fall grundläggs ett livslångt utanförskap och dålig självtillit. Barn med ADHD, Aspergers och Tourettes syndrom (neuropsykiatriska funktionshinder, red anm), utgör en stor andel av dessa barn. Många elever med denna problematik lämnar skolan med raserat självförtroende och stora kunskapsluckor. Därmed är de dåligt rustade för en framtid i kunskapssamhället."
Ylva Ginsberg, överläkare, specialist i psykiatri och projektledare för ADHD-projektet på Norrtäljeanstalten skrev i artikeln Kriminella med ADHD önskar de hade fått hjälp som barn:
"Jag har mött hundratals vuxna med neuropsykiatriska svårigheter, som ADHD, autism eller Aspergers, och jag har mött deras anhöriga, som i många år har kämpat för att få förståelse och hjälp från samhället. Kampen har oftast varit förgäves."
Johan Franck, verksamhetschef, Centrum för psykiatriforskning, Stockholm skrev i artikeln Svenska fängelser fulla av bokstavsbarn:
"Det finns ett behov av större undersökningar, och Kriminalvården i Sverige (och även andra länders motsvarande myndigheter) arbetar aktivt för att få bättre underlag. Tills dess får vi utgå från de data som finns. Mycket talar i dessa studier för en överrepresentation av ADHD och andra utvecklingsrelaterade kognitiva funktionshinder (autismspektrumstörningar, Apergers syndrom m fl) bland fängelsedömda."
Anna Skarhed, justitiekansler, skrev i samma artikel:
"Jag har arbetat i domstol över 30 år innan jag blev JK och under den tiden kan man - förenklat - säga att förklaringsmodellerna när det gäller personer som begår brott gått från att handla om social bakgrund till medicinska/neurologiska förklaringar."
Igår, 29 december, rapporterade Sveriges Radios Ekot om samma sak under rubriken "Lärare saknar kunskap om barn med autism". Förbundsordföranden för Autism- och aspergerförbundet, Eva Nordin-Olsson uttalade sig och sade "Generellt kan man säga att kunskapen om autism och asperger ute i skolorna är katastrofalt dålig".
Överläkare Ylva Ginsberg kommenterar aktualiserandet av frågan och säger till Sourze:
"Det jag skrev i mars stämmer precis lika bra nu, ingenting har ändrats sedan dess. Snarare har det understrukits av min alldeles nyligen publicerade artikel i BMC Psychiatry om förekomsten av ADHD och andra neuropsykiatriska tillstånd (och en beskrivning av deras funktionshinder) bland långtidsdömda män på Norrtäljeanstalten. Nästan alla undersökta hade behövt extra stöd i skolan, men nästan ingen var utredd för ADHD eller autismspektrumtillstånd. Gruppen har m.a.o. vuxit upp utan den behandling och det riktade stöd som de skulle ha behövt."
Sourze sökte i mars både justitieministern och utbildningsministern för en kommentar, men utan respons och har så gjort nu, fortfarande utan reaktion från landets högst ansvariga i frågan.
Källa SOURZE
Indraget stöd för barn med autism livsavgörande
Sedan 2007 har antalet barn som beviljats personlig assistent minskat med sju procent. Detta trots att nydiagnostiseringarna av olika typer av autism har ökat med 20 procent.
"Försäkringskassan upplevs som en myndighet 'befriad från sunt förnuft'." Det anser Eva Nordin-Olson, ordförande för Autism- och Aspergerförbundet. Nordin-Olson har själv en dotter med autism. Hon är skolläkare och arbetar med rehabilitering av vuxna med kognitiva och psykiska funktionshinder.
Eva Nordin-Olson säger till SvD den 28 dec: "Det finns en fantastisk lagstiftning i Sverige, den är fullständigt glasklar men tillämpningen av den är under all kritik." Hon beskrivet en attitydförändring från myndigheternas sida när det gäller denna personkrets och de med liknande funktionsnedsättningar: Man frågar "behöver du verkligen hjälp?" istället för "vad kan vi hjälpa dig med?"
Man kan också säga att gränsdragningen mellan normalt och abnormt ändras gradvis. Det beror på samhällets krav samt vår beredskap att tolerera och bereda plats för avvikare. Men ytterst handlar det om ekonomi och politisk undfallenhet samt bristen på intresse för de medborgare som inte följer en given mall.
Tomas Sundberg, verksamhetsutvecklare på Försäkringskassan, säger i samma artikel i SvD att det är ett dilemma att det är så stora skillnader av bedömningar från enskilda handläggare. "Måste bedömningskriterierna vara så här snäva för att få hjälp? Nej det behöver de inte, men för att påverka det måste man gå till politikerna. Vi har fått en annan rättspraxis att arbeta efter nu."
Helt rätt. Vi har fått en helt annan rättspraxis sen Alliansregeringen fick makten. Och allra allvarligast: Få politiker reagerar. Försäkringsdirektör Svante Borg vill, trots siffrorna, inte gå med på att det har blivit svårare för barn med autism och utvecklingsstörningar att få personlig assistans. Frågan är om Svante Borg är opartisk eller om han, i första hand, företräder regeringens politik.
Även Per-Einar Nordkvist, ordförande för Autism- och Aspergerföreningen i Östergötland, reagerar i Extra Östergötland, 28 dec. "Det är för djävligt." Att vara föräldrar till ett autistiskt barn betyder "mer föräldratid". Det innebär bland annat att föräldrarna får avsätta mycket kraft och tid av sin icke arbetande tid åt sitt autistiska barn. Det innebär också att syskonen ofta får stå tillbaka.
"Politikerna resonerar så att kan man föra maten till munnen själv, då klarar man av att äta. (.) De här barnen har inte samma insikter som alla andra. De känner inte hunger, du måste alltid pusha på, annars äter de inte. Du måste hjälpa till och skära maten i lagom bitar. Skulle vi som föräldrar inte finnas där fick barnen svälta" säger Nordkvist som själv har ett autistiskt barn.
Instämmer helt med Nordkvist. Jag känner en familj som ägnat mycket tid åt sitt funktionsnedsatta barn som har både autism och en ovanlig kromosomförändring. Dottern är idag 23 år. Även hon måste få maten finfördelad eller mosad för intag. Enligt utredningen befinner hon sig på en 2-3-årings nivå. Hon är snart på väg till egen gruppbostad. Ändå har Försäkringskassan ifrågasatt om hon behöver dygnet-runt-tillsyn. Det är alarmerande.
Vem lämnar en 2-3-åring utan nattlig och daglig tillsyn? Den som är svårt autistisk, ibland i kombination med andra diagnoser, kan till exempel inte förstå konsekvenserna av sitt eget handlande. De riskerar därför att utsätta sig för faror om man lämnar dem ensamma. Vem bär då ansvaret ifall assistenterna dras in?
Nordkvist tar också upp att antalet neddragna timmar med assistans gör att allt fler föräldrar måste stanna hemma med sina barn. Hur kan det spara pengar, undrar Nordkvist. Och hur går det då med regeringens arbetslinje, är en befogad tilläggsfråga.
Diagnosen Autism utgör ett brett spektrum. Ofta är den kombinerad med andra diagnoser. Allt ifrån tillägg av ADHD som till kromosomförändringar med varierade inslag. Men alla innebär de nedsättningar av viktiga funktioner där stödet utifrån kan vara livsavgörande. Det är graden av detta stöd som regeringen nu drastiskt minskar.
Regeringen Reinfeldt förefaller befinna sig i en egen ringhörna. Fixerad av skattesänkningar och oförmögen att se till samhällets utbredda behov. Arbetslinjen framför allt. Samtidigt slår besparingarna hårt mot en grupp människor som redan har ett tungt ansvar. De gör alla en stor samhällsinsats utan större uppmärksamhet. Föräldrar tvingas träda in, ibland till och med lämna sitt arbete, när samhället och politiken sviker.
Källa SOURZE
