Anna Bäsén: Försöker nyansera rapporteringen
Efter gårdagens reportage har många med Aspergers syndrom och deras anhöriga hört av sig och tackat för att Expressen nyanserar bilden av denna funktionsnedsättning. Vi är förstås väldigt glada och tacksamma över responsen.
Gång på gång nämns det: "Mördaren hade Aspergers syndrom".
Men vad är egentligen asperger - och finns det en koppling till allvarlig brottslighet? Svaret är nej.
Expressen fortsätter i dag artikelserien om Aspergers syndrom - sanningen om diagnosen.
I dag fortsätter vi artikelserien genom att problematisera de händelser som gjorde att begreppet Aspergers syndrom numera ingår i de flesta svenskars ordförråd. Det handlar om ett antal uppmärksammade brottsmål där gärningsmannen haft, eller trott sig ha, diagnosen.
Expressen och andra medier har i rapporteringen om dessa brott nämnt Aspergers syndrom. I ett par fall har det handlat om att förklara motivet till dådet, i ett annat fall tillvägagångssättet.
Självklart kan personer med asperger bli ledsna över att diagnosen över huvud taget nämns i samband med kriminalitet.
Och här är det viktigt att vara självkritisk - när är det egentligen relevant att redogöra för psykiska diagnoser i samband med brott?
Nu gör vi ett försök att nyansera rapporteringen, och reda ut om och i så fall på vilket sätt Aspergers syndrom hade med dåden att göra.
För diagnosen i sig är ju aldrig orsaken till brottslighet.
Det som ökar risken för våldsbrott är missbruk, att vara man mellan 15 och 25 år och att lida av psykisk ohälsa. Vår genomgång visar att dessa riskfaktorer märks även här.
Vi ser exempel på när man inte fått rätt hjälp att hantera sin funktionsnedsättning. Också det är viktigt att berätta.
PS. I morgon möter viprofessorn som är framgångsrik - mycket tack vare sin funktionsnedsättning.
Av Anna Bäsén
anna.basen@expressen.se
Diagnosen kan inte förklara morden
Ragnar Nilsson, 21, har Aspergers syndrom - men fick aldrig någon hjälp.
Så småningom blev han svårtpsykiskt sjuk.
Då mördade han sin styvfar och två syskon.
Det är verkligheten bakom trippelmordet i Härnösand.
Men: det var inte asperger som orsakade det hemska brottet.
Det är lika ovanligt att en person med Aspergers syndrom begår brott som att någon annan gör det. Men när det händer kan brottet verka obegripligt - utifrån sett.
Ett sådant exempel på sällsynta brottsfall är Ragnar Nilsson från Härnösand.
När Ragnar var ett år separerade hans föräldrar. Så småningom träffadeRagnars mamma en ny man som flyttade in hos familjen. När Ragnar var sex år fick paret en son, tre år senare föddesdottern.
Ragnar beskrivs av familjen som en snäll storebror; han brukade till exempel ta med småsyskonen när han spelade innebandy.
Men i polisförhören efter morden har han berättat att han kände sig utanför, och orättvist behandlad av styvpappan. Han fick för sig att lillasystern var styvpappans favorit, medan lillebror var mammans favorit.
Ragnars mamma hade en annan bild. Hon berättar i förhör att hon varit noga med att ha mammatid med alla tre barnen.
Ragnar och styvpappan hade från början en god relation - men de gled ifrån varandra. Inom sig byggde Ragnar upp ett starkt, pulserande hat.
- Det var som att jag inte var lika mycket värd som hans barn, sa Ragnar i polisförhöret dagen efter morden.
Så småningom separerade Ragnars mamma och styvpappan, och kontakten tog slut.
Vid tiden för mordet hade de inte setts på nio år. Ingen visste att Ragnar dåhatade sin styvfar.
Efter trippelmordet slog den rättspsykiatriska utredningen fast attRagnar har Aspergers syndrom. Det kan ha varit en bidragande orsak tillRagnars fixering vid styvpappan, menar vice chefsåklagaren Bertil Månsson i Sundsvall, som ledde utredningen:
- Ragnar upplevde att han blev kränkt när han var liten, och han kunde aldrig släppa det. Hans funktionsnedsättning Aspergers syndrom gjorde honom säkert extra sårbar, säger Bertil Månsson.
- Motivet var helt klart hämnd på styvpappan. Han dödade barnen för att ytterligare straffa styvpappan. Det verkade inte finnas något personligt agg mot syskonen.
På lågstadiet gick Ragnar hos en psykolog. Ibland var någon av föräldrarna - även styvpappan - med under samtalen.
Men barn- och ungdomspsykiatrin utredde aldrig om Ragnar hade Aspergers syndrom. Han fick därför aldrig den hjälp han hade behövt.
Som vuxen har Ragnar läst om funktionsnedsättningen på nätet, och känt igen sig. Han ger några exempel: Att han är svår att förstå. Ensamheten. "Och att jag nördade in mig på grejer", säger han.
Personer med funktionsnedsättningen är ofta raka i sin kommunikation, förklarar Ragnar Nilssons advokat, Fredrik Lindberg. De har svårt för socialt småprat.
- Ragnar var oftast välformulerad och ganska rakt på sak i förhören.
Det finns alltså ingen ökad risk för brott bara för att man har Aspergers syndrom. Däremot finns vissa mönster när personer med Aspergers syndrom i enstaka fall begår brott, förklarar Marianne Kristiansson, verksamhetschef för rättsmedicinalverkets rättspsykiatriska avdelning i Stockholm.
- Många utvecklar ett udda specialintresse. Och om det intresset är eld,eller sprängämnen, ja, då märks det förstås i brottsbilden.
- Sedan hänger deras problem ihop med deras svårigheter i det sociala samspelet- som att de har svårt att tolka vad andra menar, och svårt att leva sig in i andrassituationer, säger Marianne Kristiansson.
Det som även skiljer gärningsmän med Aspergers syndrom från andra gärningsmän är att de vanligtvis inte har en kriminell livsstil eller drogproblem.
Ett omskrivet och mycket udda fall är den 31-åriga man som 2006 dömdes för mord på sin psykolog. Mannen började gå i terapi hos henne 2001. Han blev fixerad, och började förfölja den 50-åriga kvinnan. En sommardag väntade mannen i trapphuset till kvinnans arbetsplats, beväpnad med flera knivar.
Han dödade henne med ett 60-tal knivhugg. Sen gick han till polisstationen, blodig och med en kniv i handen.
Den rättspsykiatriska undersökningen visade att mannen hade Aspergers syndrom - men inte led av en allvarlig psykisk störning. Han dömdes därför till fängelse i tio år.
Att 31-åringen hade Aspergers syndrom kan vara en ledtråd för att förstå tillvägagångssättet. Men det förklarar inte själva dådet, eller motivet.
Kriminalinspektör Ola Boja på rikskriminalpolisens gärningsmannaprofilgrupp var med och tog fram profilen på "Lasermannen" i Malmö i höstas. Ett arbete som ledde fram till gripandet av Peter Mangs, som misstänks för skotten.
Mangs uppger själv att han har Aspergers syndrom, och han har arbetat med att sprida information om funktionsnedsättningen.
Polisen tar enligt uppgift hänsyn till Mangs diagnos när de förhör honom. Mangs beskrivs som fixerad vid vapen och levde socialt isolerad.
Men inte heller här kan diagnosen förklara de mordförsök och mord som han misstänks för.
Ola Boja säger att gärningsmän med diagnosen Aspergers syndrom - som är extremt sällsynta - sällan verkar planera sina brott.
- Brotten tycks bero på tillfälligheter - ofta situationer i samspel med andra som blir för svåra. I stället för att lösa situationen - genom att diskutera, gräla, fly - använder de våld, som om de inte hade några andra redskap. Men jag talar som sagt om ytterst få fall, säger han.
Niklas Långström, forskningsledare vid kriminalvården, psykiatriprofessor och chef för Centrum för våldsprevention vid Karolinska Institutet, har tittat på riskfaktorer hos personer med autismspektrumtillstånd - merparten Aspergers syndrom - som dömts för våldsbrott.
Han understryker att Aspergers syndrom knappast kan vara den enda förklaringen till att en person blir kriminell. Men att brotten - när de sker - ofta är udda och bisarra, och därför får stor uppmärksamhet.
- Det som utlöser brottet kan också uppfattas som udda av omgivningen, säger han.
Statistisk sett är de viktigaste riskfaktorerna för att hamna i kriminalitet: missbruk, psykisk ohälsa och att vara man.
Ett fall som uppmärksammats flera gånger är David Sjöblom som giftmördade sin granne 1997. Grannen hade, enligt David Sjöblom, gått honom på nerverna då att han ofta tiggde en cigarett. Den utlösande faktorn var att grannen skämtade om att han ville ligga med Sjöbloms flickvän.
Den rättspsykiatriska undersökningen slog fast att David Sjöblom har Aspergers syndrom, psykopati och en allvarlig psykisk störning. Han dömdes till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Sjöblom har själv sagt att Aspergers syndrom kan förklara varför han blev så kränkt. Men det är kanske psykopatin som kan hjälpa oss att förstå dådet. Forskningen visar att personlighetsstörningen psykopati, som bland annat innebär brist på medkänsla, ökar risken för kriminalitet.
En av de fyra män som häktades i december 2010 misstänkta för att ha planerat ett terrordåd i Köpenhamn är Omar Abdalla Aboelazm, 30.
Han har haft olika psykiska problem sedan han var liten. För elva år sedan dömdes han till rättspsykiatrisk vård för misshandel olaga hot, ofredande och sexuellt ofredande. Han var påverkad av en allvarlig psykisk störning, enligt rättsutlåtandet. Så småningom skrevs Omar ut och flyttade till en egen lägenhet med boendestöd.
I april 2009 dömdes han till böter för stöld. Rätten skriver i domen att: "Omar har uppgett att han lider av Aspergers syndrom och att han därför har kontakt med stödpersoner som hjälper honom att klara vardagliga sysslor".
Omar Abdalla Aboelazm sitter nu häktad i Köpenhamn. Han nekar till att ha planerat terrordåd - just nu råder förundersökningssekretess. Hur hans psykiska hälsa är i dag och om den har betydelse för det brott han misstänks för är ännu okänt.
Även Ragnar Nilsson led av psykisk ohälsa. Läkarna anser att han begick brotten under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Advokaten Fredrik Lindberg betonar att Ragnar sedan en tid mådde så psykiskt dåligt att han inte kunde förstå vidden av sina handlingar.
Ragnar Nilsson dömdes tillsluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
"När jag förstår att jag sårat någon blir jag förkrossad"
Lotta Abrahamsson, 46, har jobb och familj, vänner och lägenhet- och Aspergers syndrom.
- Den vanligaste fördomen om oss är att vi saknar känslor, säger hon.
Lotta Abrahamsson serverar kaffe i sin nyrenoverade lägenhet ovanför Tantolunden i centrala Stockholm.
Hon har skrivit på Facebook att hon ska träffa en reporter och en fotograf, och fick tipset att bjuda på kaffe.
- Annars hade ni kanske aldrig fåttnågot, säger hon och skrattar.
- Jag kommer inte alltid ihåg sånasociala koder.
Hon sätter sig i en fåtölj i det välstädade vardagsrummet. Läpparna och naglarna är omsorgsfullt rödmålade - men inte för att hon bryr sig om smink.
- När jag föreläser får deltagarna göra en utvärdering efteråt. Jag bokför utvärderingarna - och jag får ett högre snitt när jag är sminkad och välklädd, förklarar hon.
Lotta Abrahamsson är välformulerad, pratar fort och har ett smittande skratt.
- Småprat är inte min grej. Kalas kan vara hemskt! Och jag har aldrig kunnat flörta bra - jag spelar inte sociala spel så bra. Jag är brutalt ärlig, och det sårar ibland folk utan att jag märker det.
- Men att vi med Aspergers syndrom är känslokalla - vilket är en vanlig fördom om oss - är nonsens! När jag förstår att jag sårat någon blir jag förkrossad.
Aspergers syndrom är en form av autism som framför allt märks i det sociala samspelet. Personer med aspergers har ibland svårt att förstå hur andra tänker, och svårt för att leva sig in i andra människors situationer.
Det senaste året har aspergers diskuterats i medierna i samband med flera kända brottmål, eftersom gärningsmännen - däribland dömde trippelmördaren Ragnar Nilsson - har diagnosen.
Personer med aspergers och deras anhöriga - som tycker att aspergers lyfts fram som en orsak till brotten - har reagerat starkt, ibland med förtvivlan. Det märks inte minst i bloggosfären. "Jag har Aspergers och är inte mördare jag heller!" skriver till exempel bloggaren Hanna Fridén.
All forskning på området slår fast att risken att begå brott är lika liten bland personer med aspergers som hos övriga befolkningen. Och aspergers kan aldrig varaorsaken till att en person begår ett brott.
Lotta funderar:
- Det är hemskt när brottmål skapar fördomar om oss.
- Däremot är det logiskt att brotten som begås av aspergare ofta är udda - och därför blir omskrivna - eftersom vi är annorlunda.
Lotta gav ut en bok om hur man arbetar med Aspergers syndrom i skolan, "Tänk om", i november, och skriver på en fortsättning. Hon föreläser om autism och jobbar som metodhandledare och utbildare. Hennes drivkraft är att fler med aspergers ska hitta sin plats i tillvaron- att deras förmågor ska tas till vara.
Tidigare läste hon juridik, och hon var chef och vdi rekryteringsbranscheni många år. Då hittade hon knep för att fungera socialt.
- Jag kunde bestämma att på tisdagar går jag runt och säger till de anställda att de är duktiga.
- Och jag lärde mig att man ska fråga sina kollegor hur helgen varit. Problemet var att när jag ställt frågan så gick jag. Så småningom lärde jag mig nästa steg: Att stanna och lyssna på svaret.
- Att lära sig sånt - som är självklart för andra - kan ta år för mig.
Lotta berättar om när hon och en kvinna delade på en chefspost.
- Efteråt förstod jag att hon sett oss som konkurrenter, och att det pågått en konflikt.
- Den märkte aldrig jag.
Lotta har också ADHD, vilket hon tar medicin mot.
- Men aspergers är min huvuddiagnos.
Hon beskriver sig som "högfungerande aspergare". Hon har familj: en särbo, två söner i 20-årsåldern, varav en med aspergers; totalt sju i släkten har någon form av autismspektrumtillstånd.
- Men jag kämpar ständigt för att klara vardagen. Jag måste sova mycket, jag har aldrig jobbat mer än halvtid utan stora problem, jag har nästan blivit vräkt tre gånger trots att jag tjänat mycket bra. När jag måste klara saker som kräver flera led - då får jag problem.
Personer med aspergers har ofta svårt för att organisera och planera sin tillvaro.
Lotta går till köket och öppnar kylskåpet. Varje hylla är märkt med lappar, som "PÅLÄGG", "MATIGA SAKER".
Samma sak i garderboben. "KOFTOR, TJOCKA TRÖJOR" står det på en avlapparna.
- Det här är mina hjälpmedel. Jag har checklistor, att-göra-listor, en varje-dag-lista, en lista på saker man ska ha i handväskan.
Flera orkidéer blommar i Lottas lägenhet. De behöver nämligen vattnas en gång i veckan - och passar som punkt på Lottas veckolista.
Men hon har också kompenserat sin aspergers ekonomiskt:
- Dyra taxiresor i stället för tröttande resor. Nya kläder när jag inte klarat av att tvätta. Barnflickor och städning,speciellt när min son som inte har aspergers började leka konstiga rollekar jag inte förstod. Det kostar om man ska kompensera, men det har gett bra resultat.
I kalendern målar hon tiden grön eller orange - grön tid ger energi, orange tid tar.
En grön sysselsättning är att läsa forskningsrapporter. Intervjun som här återges är orange.
- Sociala kontakter är jobbiga. Det är först på senare år jag fått nära väninnor. Personer med insikt i både mina styrkor och utmaningar.
Facebook passar perfekt:
- Jag kan glömma bort folk jag känner. Men på Facebook finns de. Sättet att kommunicera passar mig.
Ett IQ-test gav Lotta höga poäng. Hon lärde sig läsa när hon var tre år. Hon hade absolut gehör och som ettåring kunde hon klinka fram melodier på pianot.
Men när kompisar kom hem till henne för att leka fortsatte hon med sitt.
- Sen - när jag var färdig med det jag höll på mig - såg jag dem förstås. Men ärligt talat tyckte jag mest att de stökade till. Lägga dockan i vagnen, det var kul en gång. Men sen då?
- Min bästa vän var min cockerspaniel, Pricken.
- Men jag var ett nöjt barn. Jag kunde se en film och vara kvar i den filmen, stå på skolgården och sjunga en av filmlåtarna.
Lotta tror att den främsta anledningen till att hon klarat sig så bra är tryggheten hemma: att hon blev älskad för den hon var. Hon berättar om hur hennes mamma och mormor brukade ta upp henne när hon badat och ställa henne på toastolen och torka henne, och att de alltid sa: Du är så fin! Så perfekt!
- När vuxna sa om mig "Men nog är hon väl lillgammal!" - för jag pratade vuxet och tyckte om att sitta med de vuxna - då sa mamma och mormor: Lotta är precis som hon ska vara!
- Mamma och mormor var strukturerade och det fanns rutiner. Strax efter sex varje morgon började barnradion på radio. Då satt jag vid mitt eget lilla bord - åt frukost och lyssnade.
När Lotta bad om råd inför intervjun skrev en Facebook-kompis: Se journalisten som en vän.
Lotta skrev: Va? Är hon din vän?
Lotta skrattar:
- Jag trodde att ni var vänner. Jag förstod inte uttrycket, att jag skulle se dig som "en vän", nån som vill mig väl. Det där är så typiskt oss aspergare! Vi tolkar bokstavligt.
- Men vi är kompetenta - vi blir ofta ovanligt bra på det vi intresserar oss för. Och vi har starka känslor, skriv det!
Av Victoria Lagercrantz
victoria.lagercrantz@expressen.se
"Lika befängt att vara rädd för personer med aspergers som för närsynta"
Artikelserie i expressen
"Människor säger saker de inte menar och menar saker de inte säger, vilket gör det tämligen besvärligt att förstå dem."
Så skriver bloggaren nattknytt om Aspergers syndrom. Och precis så kan de "normalstördas" värld te sig för en person med Aspergers syndrom. Det är en psykisk funktionsnedsättning som ofta visar sig i att man har problem med det sociala samspelet.
Aspergers syndrom har nämnts många gånger i medierna det senaste året på grund av att några av de misstänkta förövarna i mycket uppmärksammade brottmål har diagnosen.
Rapporteringen har gjort många med aspergers upprörda och ledsna. Som nattknytt uttrycker det: "vi är inga kallblodiga mördare. Långt därifrån." Föräldrar till barn med aspergers är rädda att barnen ska drabbas, att skolkamraterna ska bli rädda för dem.
Därför startar Expressen nu en artikelserie som förhoppningsvis ska öka kunskapen om Aspergers syndrom.
För det är viktigt att berätta att funktionsnedsättningen asperger inte ökar risken för att en människa ska begå ett brott. Däremot kan brotten, hur sällan de än inträffar, uppfattas som mer udda. Udda brott blir mer uppmärksammade.
Det kan vara relevant att berätta att en gärningsman har funktionsnedsättningen, eftersom det kan påverka polisutredningen. Polisen kan till exempel behöva ta hänsyn till gärningsmannens förutsättningar att fungera socialt.
Men Aspergers syndrom är en funktionsnedsättning bland många andra. Precis som människor med dålig syn kan behöva glasögon, kan personer med asperger behöva hjälpmedel, som att göra checklistor för att strukturera vardagen.
Och det är faktiskt lika befängt att vara rädd för personer med Aspergers syndrom som det är att vara rädd för närsynta.
Av Anna Bäsén
anna.basen@expressen.se
