Boktips - Ungdomar med Asperger syndrom
Ny bok från Gothia Förlag
PRESSINFORMATION
Att möta ungdomar med Aspergers syndrom i samtal medför särskilda utmaningar. I den nya boken Ungdomar med Aspergers syndrom - att mötas i samtal får läsaren praktiska råd och tydliga exempel på hur man kan skapa bättre möten och samtal, och därmed bättre förutsättningar för den unga att delta på lika villkor. Boken är skriven med ett brett spektrum av kontakter i tankarna; från enstaka möten till längre samtalsserier, från planering av konkreta åtgärder till samtal om tankar och känslor. Det förhållningssätt som beskrivs i boken kan också vara till hjälp vid uppmärksamhetsstörningar så som adhd eller add.Boken tar bland annat upp; Vad är viktigt att tänka på vid första kontakten? Vad behöver ungdomen för att känna sig trygg och kunna delta aktivt i samtalet? Hur kan du göra om ni har ”kört fast”? Det viktiga samarbetet med ungdomens familj och nätverk tas också upp.
Ungdomar med Aspergers syndrom – att mötas i samtal vänder sig till de som i ditt yrke möter tonåringar och unga vuxna med Aspergers syndrom, till exempel inom skolan, sjukvården eller socialtjänsten. Även alla närstående har glädje av boken.
Författaren Diana Lorenz är socionom och utbildad psykolog och arbetar på en psykiatrisk mottagning i Stockholmsområdet. Kapitlet Att planera och genomföra förändringar bygger på ett handledningsmaterial utarbetat av specialpedagog Marie Julin.
Röster om boken:
”Tänk om alla psykologer, behandlare, kuratorer, skolpsykologer, lärare och skolledare hade haft denna bok att ta till när vår son började visa sina ”Aspergerdrag”. Då hade han inte behövt misslyckas så många gånger.”
Fakta om boken
Titel: Att möta ungdomar med Aspergers syndrom
Författare: Diana Lorenz
ISBN 978-91-7205-726-5
Utgivningsår 2010
88 sid
Pris: 140:- exkl. moms
Presskontakt: Nathalie Parkvall, 08-462 26 77, nathalie.parkvall@gothiaforlag.se
Förlagskontakt: Emma Wistrand, marknadschef, 08-462 26 61, emma.wistrand@gothiaforlag.se
Fakta om Gothia Förlag
Gothia Förlag ger ut böcker och skrifter för och i nära samarbete med aktörer inom medicin& hälsa, socialt arbete och tandvård. Vi ökar människors kunskap genom att göra vetenskap och erfarenhet begriplig, tillgänglig och användbar. Gothia Förlag är ett oberoende förlag inom Berling Media Koncernen.
Läs även andra bloggares åsikter om asperger syndrom, gothia förlag, npf, ny bok
Diagnosen ett trubbigt redskap
Publicerad: 1 november 2010, 00.05
ÖKAD KUNSKAP Många barn med neuropsykiatriska funktionshinder har blivit missförstådda och misslyckats i skolan. Nu görs forskningssatsningar för att förbättra behandling och pedagogik. När kunskapen ökar framstår dagens diagnoser som ganska trubbiga verktyg för att förstå och hjälpa de här barnen.Om man ska förstå barn med neuropsykiatriska funktionshinder så måste man förstå hur diagnosen sätts. För att få till exempel diagnosen adhd så ska det ha minst sex av nio angivna symtom på uppmärksamhetsstörning och/eller minst sex av nio symtom på hyperaktivitet/impulsivitet.
–Men hur stor är skillnaden för den som ligger en poäng under för att få diagnos? Det här visar att det inte är distinkta sjukdomsgrupper utan ett spektrum av olika funktionsnedsättningar där man bestämt att här går gränsen mellan det som är normalt och avvikande, säger Hans Forssberg, professor i neurovetenskap och ordförande i styrgruppen för Kind, ett nyinrättat kunskapscentrum för adhd och autismspektrumstörningar på Karolinska institutet.
Många barn kan ha samma, men lindrigare, svårigheter som barn med adhd-diagnos, men utan att nå upp till alla diagnoskriterierna. De behöver också stöd för sina skolsvårigheter.
Diagnosen tar inte hänsyn till att symtombilden förändras över tid. Förskolebarn och yngre barn kan vara överaktiva och ha svårt att kontrollera impulser. De problemen minskar eller blir mindre synliga när barnet blir äldre och många uppfyller då inte längre diagnoskriterierna för adhd. Problem med bristande arbetsminne och uppmärksamhetssvårigheter kvarstår däremot ofta hos äldre barn. Det här gör att behandlingsmetoder behöver anpassas efter barnets ålder.
Adhd kan uppkomma på grund av flera orsaker. Man räknar med att adhd och autism till 70–80 procent är ärftligt, att liknande svårigheter i hög utsträckning finns hos föräldrar eller i släkten. Nyligen presenterades forskning där man funnit avvikande gener hos barn med adhd. Under det senaste decenniet har man funnit flera genvariationer som ökar risken för att utveckla adhd-symtom. Den nyligen rapporterade genvariationen fanns vid kromosom 16, som tidigare har kopplats samman med bland annat autism.
Det finns en överlappning mellan olika neuropsykiatriska funktionshinder. Personer med adhd har ofta drag av autism och på samma sätt kan personer med autism ha drag av adhd.
Även yttre faktorer som komplikationer vid förlossning, att vara för tidigt född, att mamma rökte under graviditeten ökar risken för adhd-symtom.
–Adhd är egentligen inte ett tillstånd utan symtomen kan se olika ut hos olika personer. I dag har vi ingen möjlighet att tala om den exakta orsaken till att ett enskilt barn får en diagnos, men en viktig forskningslinje är att koppla ihop symtom med genetik och yttre faktorer för att i framtiden kunna individualisera behandlingen. Det är säkert så att om barn har olika orsaker till sina problem så behöver de olika behandling, säger Hans Forssberg.
Vid adhd har ungefär 80 procent av barnen nedsatt arbetsminne, den del av minnet som bearbetar det som händer just nu. Arbetsminnet används till exempel när ett barn lyssnar på läraren och antecknar samtidigt.
När barn medicineras med centralstimulerande medicin ökar arbetsminnesförmågan. Lite paradoxalt så blir barn som har adhd lugnare av centralstimulerande medel. Det beror bland annat på att medicinen stimulerar hämmande processer i hjärnan.
–Men läkemedel botar inte, symtomen kvarstår när medicinen tas bort. Därför är det viktigt att para det med andra behandlingar för att få långsiktiga effekter, säger Sven Bölte, professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap vid Karolinska institutet och föreståndare för Kind.
Dataspel som tränar arbetsminnet har visat sig förbättra arbetsminneskapaciteten. Beteendebaserad föräldraträning och kognitiv beteendeterapi, kbt, där barnen får lära sig att till exempel behärska raseriutbrott, hjälper barnen att få bättre impulskontroll.
–Hur tidigt man kan börja med kbt beror på barnens intellektuella förmågor och vilken motivation som finns. Det kan gå med barn som är 8–9 år, men fungerar bättre när de blir lite äldre, säger Sven Bölte.
Neurofeedback är en behandlingsmetod som blir allt mer vanlig i USA. Principen bakom neurofeedback är att man följer hjärnvågorna med EEG och barnen tränas till att aktivera hjärnan på ett sätt som ger de hjärnvågor där de slappnar av och har bättre självkontroll. För barn kan träningen utformas som ett dataspel där det gäller att hålla ett flygplan på rätt nivå och där de får poäng när de gör rätt.
–Ju fler poäng de får, desto mer vill de vara i det tillståndet. Det fungerar bra, men det är ganska jobbigt. Ungefär 50 sessioner på en halvtimme – en timme ger bra effekt. Man kan inte använda det i klassrummet, men effekten kan följa med in i klassrummet, säger Sven Bölte.
Något som är viktigt när man arbetar med de här barnen är att identifiera vad som förändrar beteenden. Barn med autism är till exempel mindre mottagliga för socialt beröm som ”vad duktig du är”. Då är en bättre belöning i början att de får ägna en stund åt ett specialintresse, till exempel dataspel, för att senare använda socialt beröm.
Även sådana saker som klassrummets utformning kan ha stor betydelse för barnens inlärning. Sven Bölte tar ett exempel från England där man arbetat med bra pedagogiska koncept för barn med autism. De har sin egen lilla arbetshörna i klassrummet, där de kan gå in och sätta sig när det blir för jobbigt att vara med de andra. Barnet har arbetshörnan för sig själv och inga andra får gå in där.
–På det viset kan de vara i klassrummet, men har sin säkerhet, säger Sven Bölte.
Tusentals engelska barn har felaktigt fått etiketten att ha ”speciella behov”, när det i själva verket handlar om att undervisningen behöver bli bättre generellt. När brittiska motsvarigheten till skolinspektionen, Ofsted (the Office for Standards in Education, Children’s Services and Skills), granskade gruppen barn som kategoriserats att behöva ”School Action”, det vill säga speciella insatser som undervisning i små grupper, kom de fram till att hälften av de barnen inte hade några särskilda behov utan att det i stället handlade om att skolan behövde förbättra undervisningen och individualisera den utifrån alla elevers olika behov.
Att fundera över hur man bäst lägger upp skoldagen för barn med koncentrationssvårigheter är inget nytt. Så här skrev Helmer Norrman i boken ”Mentalhygien och pedagogik” från 1958:
”Hos många skolbarn, särskilt av den uppmärksamhetsstörda och motoriskt oroliga typen, är förmågan till uppmärksamhet påtagligt liten. Detta gäller särskilt om man försöker undervisa dem om mer fantasilösa och abstrakta ting. Skolarbetet blir för sådana barn ofta ett rent lidande om lärarinnan fordrar att de under en längre stund ska vara i stånd att koncentrera sig på torra och olustiga ämnen. Detta blir särskilt fallet om sådana ämnen förlägges till slutet av skoldagen då koncentrationsförmågan är som minst.”
Anna Asker
